Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Vad fann Sven Hedin? Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. G. Andersson
astronomiska ortsbestämningar i Sinkiang
och norra Tibet kunnat ernå en upp till
30 gånger större noggrannhet än hans
föregångare i dessa trakter lyckats
prestera. Förutsättningen för att detta skulle
bli möjligt var, att han kunde medföra
en radiomottagare, vilken tillät honom
att uppfatta tidssignalerna från Europa.
Nu hade emellertid provinsmyndigheterna
strängt förbjudit nyttjande av
radioutrustning, och Ambolt fick därför gå fram
med många försiktighetsåtgärder. För det
första lät han förfärdiga en minimal, men
dock effektiv radiomottagare. Sedan
förpackades denna i den instrumentlåda, som
numrerades med det högsta numret, och,
när de höga herrarna i Urumchi,
utrikesministern, polismästaren m. fl. besiktigat
alla lådornas innehåll utom den sista, kom
just i det psykologiska ögonblicket
kallelsen att middagen var serverad och därmed
radiomottagaren räddad. Antennen
inbyggdes sedan osynlig i det filt jurt, i vilket
Ambolt på natten låg och avlyssnade
tidssignalerna från Nauen och Rugby.
För övrigt är berättelsen om Ambolts
arbete en alltigenom fängslande historia: hans
metod att varje dag vid kartläggningen
under marschen mäta en ny bas för att
undvika kumulativa fel, hans
pendelobservationer, som utfördes vid konstant
temperatur i ett litet rum med flerdubbla
filtväggar, där han tillbringade 24 timmar åt
gången fullständigt isolerad, medan hans
tjänare i yttertältet med fyrfat underhöllo
den önskade temperaturen. Dessa
tyngdkraftmätningar torde en dag, när de blivit
fullständigt beräknade, bilda ett vägande
inlägg i frågan om jordskorpans natur.
Hans stationer för tyngdkraftmätningar
bilda nämligen en väldig profil, sträckande
sig från norra Tibet, jordens förnämsta
högland, utför Kunlun-bergens brant ned i
en av jordens största depressioner,
Tarimbäckenet.
På grund av arbetsfältets enorma
utbredning, saknaden av bekväma
kommunikationsleder och ej minst de våldsamma
politiska omkastningarna, som för månader
och ibland år isolerade än den ene än den
andre av expeditionsmedlemmarna,
tvingades dessa unga herrar att i stor
utsträckning besluta och handla på eget ansvar.
Under dessa förhållanden utsattes de för
en fysisk och moralisk påfrestning, som
alis icke var tagen med i räkningen, när
de här hemma utvaldes med tanke på deras
vetenskapliga specialkompetens. Ingen
frågade sig när valet skedde, huruvida dessa
amanuenser, doktorer och docenter voro
särskilt starka och duktiga karlar. Valet
gällde endast att få en kunnig paleontolog,
en skicklig astronom o. s. v. På det sättet
blev ofrivilligt valet av Hedins följeslagare
en liten men intressant försöksmobilisering
inom vårt folkmaterial, vilket efter en
långvarig fred ibland misstankes för att ha
förlorat åtskilligt av de gamla hårda
tidernas goda krigaranda. När vi nu läsa om
Hedin och hans gossar, som hade det
moraliska modet att under de våldsamma
påfrestningarna i Korla aldrig förlora sitt
kallblodiga lugn, när vi läsa om Hörners
sagolika färd genom den allra hårdaste
öknen från Tun-hwang till Lopnor,
kartläggningen av den nya sjön samt färden
tillbaka, när vi vidare i andlös spänning lyssna
till Ambolts berättelse om hur han kom
tillbaka från norra Tibet nätt och jämt med
livet i behåll, utan karavan men med de
vetenskapliga resultaten i säkerhet, då
förstå vi, att ännu leva de gamle gudar. Må
våra kvinnor endast föda barn och våra
statsmakter giva oss vapen i hand, så skall
ingen fiende ostraffad nalkas de svenska
skären!
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
