Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Marcus Ehrenpreis. En kultursyntesens man. Av Lydia Wahlström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lydia Wahlström
slutgiltigt bevisa, att de ryktbara »Zions
vises protokoll» med deras skändliga
beskyllningar mot judarna belt enkelt är en
ömklig förfalskning.
Frågan är bara, om någon vetenskaplig
bevisning hjälper inför dunkelmän, som
naivt demonstrera sin egen
mindervärde-känsla genom att söka utstöta den judiske
medborgaren ur våra dagars folkgemenskap.
Judarnas möten med folken tvinga oss alla
till självrannsakan. Ehrenpreis slutar sin
bok med orden: »En våg av hat går genom
länderna, ej blott mot judarna. — —•
Det är icke blott judendomens existens
som står på spel. Den judiska frågan är
en allmäntmänsklig fråga. Det har fallit på
vår generations lott att kämpa för
människans dyrbaraste värden: för religiositet,
för rätt, för humanitet.»
Ja, vårt tidevarv reducerar alla värden
tillbaka till deras enklaste formler — tiden
har inte längre användning för de tusen och
en nyanser, varmed vi eljest bruka mildra
tillvarons grella blixtljus för vår ömtåliga
syn. Livet börjar för oss liksom för barnen
bli en värld av kolsvart och kritvitt, där
man utan alla relativitetens sidoblickar
t. o. m. vågar det hittills i historien
omöjliga, nämligen att peka ut angriparen i ett
pågående krig, hundra år innan
arkivpapperen ligga på bordet. Skola vi en gång
våga göra något sådant, även när det gäller
judefrågan, där varken Nationernas
Förbund eller kyrkornas ekumeniska
sammanslutning ännu vågat tydligt säga ifrån, trots
upprepade påminnelser? Har det ännu inte
gått upp för oss, att de kristna folken först
genom antijudisk lagstiftning renodlat
judarnas sämre egenskaper och sedan genom
upprepade förföljelser söka straffa dem för
dessa egenskaper? Inför den anklagelsen är
det inte lätt att komma undan. Ty även
de som äro alltför moderna för att lyssna
till vad de antagligen föraktfullt kalla
»biblisk romantik», skola i längden icke kunna
komma att tysta ned den nyare
psykologiens högtalare, som allt tydligare säger
ifrån vad som ligger bakom våra dagars
antisemitism. Våra ursäkter härför utgöra
ju bara förtvivlade försök att rationalisera
det irrationellaste av allt nämligen vår sjuka
aggressivitet, som med ett slags outrotlig
mystik kräver en syndabock. Det är
därför som vi ända ut i det orimliga måste
överdriva motståndarens farlighet och
styrka.
Men ingen verklig kristen kan vara
antisemit, säger en så beprövad auktoritet som
Masaryk. Hur vi än bära oss åt, kunna vi
inte ostraffat såga av den gren vi själva
sitta på, och därför blir också de kristnas
hat mot judarna —■ om det nu verkligen
är äkta och inte konstgjort — onaturligare
och sjukare än det mesta hat här i världen.
Eller kanske det egentligen endast är en
yttring av det slags hat som barn i dessa
tider så ofta hysa mot sina föräldrar, vilka
för länge hållit dem kvar i barndomens
beroende. Men i så fall blir detta hat bara
ena sidan av ett slags olycklig kärlek —
smärtsammare just i den mån det är
omöjligt att komma ifrån dem som man dock
med alla traditionens band är fäst vid.
Om Sverige med sin urgamla demokrati
och sin frihet från antisemitism här skulle
kunna tjänstgöra som ett slags förmedlande
länk i världens kaos, är det för oss en
särskild fördel att i vår mitt äga en man, så
väl skickad till kosmopolitisk
försonargär-ning som Marcus Ehrenpreis.
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
