Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Intima teatern och Strindberg. Av Helge Wahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intima teatern och, Strindberg
"tydelselösa indiskretioner, vilka ge läsaren
•den obehagliga känslan av att stå och lyssna
utanför en dörr eller titta genom ett
nyckelhål, åtminstone så länge de endast äro
refererade, icke ställda i belysande
sammanhang med diktarens idéer och verk. I motsats
till mången annan författares tyckas
Strindbergs brev heller aldrig vara tänkta in
■duplo — för adressaten och för eftervärlden.
Och bakom forskningstjänandet och den
■eftersträvade objektiviteten torde man
vanligen utan alltför stor skarpsynthet kunna
.skönja nyanser av personliga motiv, vilka
för den skrivande eller utgivande naturligtvis
kunnat stanna innanför det omedvetnas
gränser.
En mening tycks emellertid för alla dessa
skildrare vara gemensam — att det var rikt
.givande att leva i den store författarens
närhet — men besvärligt.
Årets bok om Strindberg är utgiven av
Intima teaterns skapare och ledare August
Falck och heter Fem år med, Strindberg. Den
rör diktarens sista levnadsår. »Detta skede
av hans liv är alltjämt föga känt», skriver
August Falck i sitt förord. Strindberg var ju
inte gift då, och den lilla volymen I blå tornet
.av Fanny Falkner, med vilken Strindberg
efter egen utsago — enligt Falck — var
förlovad i fyra timmar, går icke utanför en
mycket trång cirkel.
Fem år med Strindberg har emellertid
framför allt blivit ett avsnitt svensk
teaterhistoria, och Intima teatern, som i
Nordensvans Svensk teater ägnas femton rader, har
därmed fått en mera detaljerad
minnesteckning än någon annan seen efter den tidpunkt
där Nils Personnes Anteckningar upphöra.
»Min strävan har varit att se så objektivt
som möjligt på denna tid», skriver Falck i
förordet. Men om subjektiviteten likväl
emellanåt blir ganska framträdande, så är det
kanske just detta som gör boken levande och
fängslande. Den entusiasm, som för trettio år
sedan gav den okände skådespelaren mod och
energi — man skulle kunna säga fantasi —
att skapa och under två och en halv säsong
upprätthålla en Strindbergsteater utan kapital
bakom sig, möter oss i denna bok lika stark
och frisk. Ingenting ligger skymmande
emellan. Den bitterhet varmed författaren talar
om motståndare och vedersakare bekräftar
intrycket. Till slut undrar man, om inte
August Falck, om det gällde, skulle ha dris-
tighet nog att ännu en gång börja om
kampanjen.
Den som då icke var utom hörhåll för
diskussionerna och den ungdomliga entusiasmens
uttryck återfinner t. o. m. vokabulären från
den tiden — »den heliga elden» —
»Strindbergsförkunnelsen» — »den heliga glädjen».
»Jag ser det nu som om min ungdom
strålade samman i de korta men händelserika
år, då vi. (Strindberg och Falck) tillsammans
arbetade på Intima Teatern, vår gemensamma
dröm, och hur dessa år, trots alla motgångar
och stridigheter dock bildade den punkt,
varifrån mitt liv strålade ut», skriver
författaren. August Falck har levat med, för
och genom Strindberg, och det bör ju vara en
angenäm förnimmelse att känna, att ens liv
och gärning bestämts av och utlöst en allt
dominerande ideell ambition.
August Falck skildrar Intima teaterns
levnadssaga från förspelet landsortsturnén med
Fröken Julie och dess uppförande på
Folkteatern i Stockholm den 13 december 1906,
och sin egen personliga bekantskap med
Strindberg från den belysande
välkomst-repliken: »Ni heter August! Ni heter Falk!
Välkommen!»
Han går igenom teaterns verksamhet
program efter program, rollbesättningar och
föregående rollstrider, insceneringar, de olika
föreställningarnas mottagande av kritik och
publik, dokumenterade genom recensioner
och uttalanden. Han blottar en del av de
ekonomiska strapatserna, intrigerna, livet
bakom kulisserna och teaterns avtynande
och fall.
Relativt mest kortfattad är författaren
angående teaterns tillblivelse och dess slut. Men
klart framstår, att för Strindberg, som ju
dessförinnan vid upprepade tillfällen
planerat den egna teatern, det avgörande motivet
att ge sig in i ett dylikt vanskligt företag låg
i hans osläckliga begär att bli spelad, varvid
den ekonomiska synpunkten tycks ha varit
av underordnad betydelse. Belysande i detta
avseende äro hans av Falck omtalade
omarbetningar och nedskärningar av äldre
skådespel för att göra dem möjliga för Intimans
lilla seen och därmed få dem uppförda.
Föremål för sådana omarbetningar, varvid
hela akter och tablåer fingo sätta livet till,
voro Gustav III, Näktergalen i Wittenberg,
Karl XII, Engelbrekt och Folkungasagan.
Sålunda blev Engelbrekts fyra akter en enda
219
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
