Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Masaryks tanke. Av Marthe Vaněk. Övers. från förf:s manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Masaryks tanke
Topolcianky, Masaryks slott i Slovakien.
till nästan, en kärlek som önskar avskaffa
nöden och förhjälpa alla människor till att
kunna leva hederligt av sitt arbete och med
arbetsglädje. Välgörenheten kan endast
hjälpa endels och spritt, men
humaniteten söker upprätta genom lagåtgärder och
normer. Sker detta finnes ej någon
klasskamp. Det finns sociala kategorier och
klasser, det finns gradskillnad mellan
människor, men detta innebär icke strid, det
betyder organisation av den naturliga
skiljaktigheten, som är en historiskt
framvuxen faktor, det betyder en strävan till
jämvikt, ett uppåtstigande, en evolution.
Masaryk ivrar för en djupgående social
reform, han vill ha en statens kontroll över
alla produktionsmedel, över arbete och
egendom. Han vill ha en lösning på
evolutionens väg, och han tror på dess möjlighet.
Principiellt avvisar han kommunismen,
ty han tror ej på människornas absoluta
jämställdhet, och han anser det enskilda
initiativet som en oundgänglig drivfjäder
för socialt framåtskridande. Samma
inställning har han haft gentemot den
fascistiska mentaliteten. Han kvävde dess onda
i grodden innan det fick tid att utveckla
sig. Enligt hans övertygelse är diktaturen
ett osunt symptom av den allmänna
förvirringen efter kriget. Ingenting kan rubba
hans uppfattning om den humanitära
demokratien, ty han är djupt förvissad om
att den är den bästa och mest
lyckobringande statsregimen.
Han har ofta givit den förklaringen på
vår tids svårigheter att vi ännu blott stå
vid början av demokratien, icke vid dess
slutmål, det är knappast hundrafemtio år
sedan den spred sig över Europa. Om vår
demokrati har sina fel, måste vi laga att
felen försvinna, icke demokratien. Dess
nuvarande kris synes honom snarast vara att
skylla på demokraterna — det behövs
bättre demokrater för att komma till en
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
