Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Masaryks tanke. Av Marthe Vaněk. Övers. från förf:s manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marthe V an é k
är humanitetens idé: »Gemenskap,
internationalism, universalitet — för allt detta
äga vi ett enda, ännu innehållsrikare ord:
mänsklighet.» Humanitetens ideal är det
nya sociala och etiska ideal, som
alltsedan renässansen har intagit sin plats vid
sidan av det kristna idealet och vars väsen
är sambandet med naturen. Detta ideal
växlar för olika folk och olika tidsåldrar.
För det tjeckoslovakiska folket har det
karaktären av ett framåtskridandets och
ljusets ideal. Skalden Jan Kollår, det
tidiga adertonhundratalets förkämpe för
tjeckisk nationalism, har sagt: »när du
nämner ordet slav, säg det så att man
alltid hör människan däri!» Masaryk
förkroppsligar detta ideal och har flyttat det ut ur
de stora tänkarnas historiska tradition och
gjort det till en politisk realitet. Det har
genom honom blivit en förverkligad
förhoppning. Hans praktiska politiska
filosofi förvandlar Auguste Comtes
»mänsklighet» till ett Gudsrike.
Det centrala begreppet är för honom
demokratien, grundad på humanitet i
religiös mening. Masaryk har givit den
berömda formuleringen: Demokratien är en
världsåskådning och en livsnorm. Den
moderne demokraten bör uppfostra och bilda
sig själv. En sann demokrat är demokrat
i sin familj, i sin vänkrets, i sitt samhälle,
i staten.
I samtalen med författaren Karel Capek
har Masaryk sagt: Det mest djupgående
argumentet för demokratien är tron på
människan, hennes värde, hennes
andlighet och hennes odödliga själ, där finns den
verkliga jämlikheten, den metafysiska
jämlikheten. Det moraliska argumentet för
demokratien är att den är det politiska
förverkligandet av kärleken till nästan.
Demokratien är en livsuppfattning, den har
sin grundval i tron på människorna, på
människans förtjänst och på den
mänskliga känslan. Det finns ingen tro utan
kärlek, ingen kärlek utan tro.
På samma gång ser Masaryk i sin
politiska kallelse det bästa medlet att kunna
bidraga till förverkligandet av
humanitetens ideal. »Jag har alltid sagt att
friheten icke ensam skulle bli vår frälsning.
Jag har betraktat politiken såsom ett
medel, målet var för mig religiöst och
moraliskt. Men jag visste att vi behövde
politisk frihet för att fritt kunna följa vår
andes väg. Icke heller nu skulle jag vilja
säga att vi fullbordat vår kulturella mission
genom att återupprätta vår ståt. Vi måste
göra vår insats för att uppbygga
Gudsriket.»
Och vidare: »Alltid och i allting, inom
vetenskapen liksom inom politiken, har
moralen varit min drivkraft — moralens
grundval är för mig känslan, kärleken,
sympatien, humaniteten.» Och Masaryk ser
världens utveckling gå mot en universell
humanism. Om sig själv har han sagt:
Intellektuellt har jag genom hela min
ut-utveckling hållit fast vid den klassiska
kulturen, den franska, engelska, amerikanska,
ryska, likaväl som den tyska. Han är
alltså själv en del av denna universella
humanism genom sin tankes själva form.
Masaryks rationalism och realism äro
också för honom snarare en kontroll över
hans handlande än en filosofisk
trosbekännelse. Han är realist, men han älskar
romantiken. Han säger: Då jag yrkat på
realism och vetenskaplig metod, har jag
övervunnit romantiken inom mig själv och
sökt underkasta mig en intellektuell disciplin.
I politiken ingår det ett poetiskt element.
Politiken kräver en god portion fantasi; att
kunna tränga in i sin samtids tankar och i
historien, söka uppdaga den riktning som
den sociala utvecklingen tager och skönja
det ideal till vilket den visar vägen,
korteligen, en smula poetisk fantasi skadar inte en
statsman, men det är här fråga om fantasi
i egentlig mening, icke om fantasteri och
utopier.
Hans socialism är helt enkelt kärleken
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
