Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När svenskarna skulle kolonisera Madagaskar. Av Anton Sörlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton
S ö r I i n
Ulrichs befäl färdiga i Karlskrona för att
avgå till Frankrike och där förena sig med
Morganes fartyg.
Ulrich anlände också mycket riktigt till
den bestämda mötesplatsen, Isle de Baste
utanför Morlaix, men hindrad av en stark
sydostlig vind kunde han inte inlöpa på
redden. Då beslöt han av någon
oförklarlig vårdslöshet och tvärt emot sin
instruktion att direkt fortsätta till Cadiz utan att
först underrätta Morgane. Medan Ulrich
låg i Cadiz för att avsluta utrustningen
anlände emellertid även Morgane dit, och allt
tycktes vara i ordning för avresan. Då
tillkännagav Ulrich för Morgane att han
efter rådplägning med sina officerare hade
funnit den rätta årstiden för kringseglande
av Godahoppsudden redan vara förliden
och att han ej vågade utsätta fartyg och
folk för havets faror utan med det första
ämnade återvända till Sverige.
Detta oväntade beslut åstadkom
naturligtvis stor bestörtning bland de övriga.
Förgäves gjorde Morgane sina
föreställningar, och förgäves erbj öd han sig att
ensam fortsätta resan, om blott Ulrich ville
utbyta med honom hälften av sin
besättning och ge honom en svensk officer till
befälhavare samt svensk flagga. Utan att
låta beveka sig begav sig Ulrich på
hemväg.
I Sverige, där man nu trott att den så
länge, fördröjda expeditionen äntligen nått
sitt mål, väckte Ulrichs ankomst den största
häpnad och ovilja. Att se hela företaget
spolierat just i det ögonblick man hoppades
få njuta frukterna av den skörd man i
fyra år förberett var så mycket mer
påkostande som man såg skulden ligga i en
enda persons egenmäktiga förfarande.
Rådet tillstyrkte därför expeditionens
fullföljande, särskilt som den var börjad
av en »så penetrant herre som Högstsal.
Hans Majestät» och beslöt att Jarramas
under en ny befälhavare omedelbart skulle
avgå till Cadiz, samt att Ulrich skulle
ställas under krigsrätt. Vare sig nu ej
utrustningen medhanns i lämplig tid eller
något annat hinder yppat sig blev det ej
någon resa av detta år, och saken tycktes
helt ha fallit i glömska ända till 1726.
Under mellantiden hade också några
viktiga händelser inträffat. Sjörövarna hade
med stor framgång och ökad djärvhet
fortsatt sin verksamhet till 1721, vid vilken
tid de sjöfarande nationernas vrede steg
till sin höjdpunkt. Då piraterna slutligen
omedelbart på varann gjorde två viktiga
priser, nämligen ett stort portugisiskt
skepp, ombord på vilket bl. a. ärkebiskopen
av Goa befann sig, samt ett annat fartyg
om 30 kanoner, förenade sig flera nationers
i dessa farvatten befintliga flottiljer för
att utrota dem. Efter ett förtvivlat
motstånd måste piraterna vika för övermakten
och undandrevos till Madagaskar, där de
tvingades att själva uppbränna sina skepp.
Här i Sverige ville man dock ej gärna
sätta tro till dessa rykten och avstå från
ett företag som lovat så mycket, och 1726
finner man åter frågan vara på tal denna
gång i sekreta utskottet, som synes vilja
göra den till dess enskilda
handelsspekulation, varför det också bedrev saken i
största hemlighet — ett exempel på vilken
makt detta utskott tillvällat sig och vilken
egenmäktig ställning det intagit till
ständerna i övrigt. De planer som uppgjordes
tyckas också ha slagit alla rekord i fråga
om fantastisk outförbarhet. En äventyrare
vid namn Spaak, som uppgav sig en längre
tid ha vistats på Madagaskar, uppträdde
så t. ex. och erbjöd sig att till Sverige
hemföra 40 lastade fartyg jämte tusen
tunnor guld, om han bara finge en fregatt med
40 kanoner till sitt förfogande. Det vittnar
om hur högt upp i spekulationernas blå
rymder man var, när man utan vidare
trodde på dessa löften och startade ett
aktiebolag för planens realiserande. Men
när nästan alla de 150 aktierna voro
tecknade och man skulle skrida till hand-
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
