Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - När svenskarna skulle kolonisera Madagaskar. Av Anton Sörlin - Den gamla. Av Gösta Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När svenskarna skulle kolonisera Madagaskar
ling började en viss tveksamhet göra sig
gällande, den ene efter den andre strök sitt
namn på listan, och därmed voro de svenska
planerna på en madagassisk kolonisation
definitivt uppgivna.
Det lönar sig i allmänhet ej att grubbla
över hur det skulle ha gått om det och det
inte hade inträffat. Frånsett det mindre
önskvärda befolkningstillskott Sverige
kunde ha fått genom piraternas hitflyttning
är det långt ifrån säkert om landet under
frihetstidens partikäbbel varit nog starkt
och enigt att behålla en eventuell
besittning på Madagaskar. Å andra sidan var
denna tid med sin merkantilistiska
inställning särdeles gynnsam för dylika koloniala
spekulationer, och Madagaskar som en
svensk besittning var och är ju ett
tilltalande objekt för fantasien. Erfarenhe-
terna från den lilla västindiska ön S:t
Barthélemy, den blygsamma ersättning för
Madagaskar som vi förvärvade 1784, voro
ju heller icke enbart nedslående.
De svenska försöken till en afrikansk
kolonisation blevo dock icke alldeles utan
resultat. De hade stimulerat intresset för
handeln på dessa avlägsna länder, och när
Ostindiska kompaniet 1731 upprättades i
vårt land finner man bland initiativtagarna
namn som även förekommo i diskussionerna
om Madagaskar. Detta för Sverige så
betydelsefulla företag har som en ny fågel
Fenix stigit upp ur den gamlas aska, och
när den svenska nationens uppmärksamhet
riktats på fördelarna av ett aktivt
deltagande i världshandeln så är det delvis
tack vare denna episod, som därför har sin
betydelse i vår historia.
DEN GAMLA
Av GÖSTA BERGGREN
I kretsen utav alla dina kära
och ändå främmande och utanför
du sitter stilla i din ålders timma
och stirrar oavvänt på gamlas vis.
Och alla ting, som fordom voro nära,
som från ett fjärran deras sorl du hör,
och för ditt öga svepas de i dimma,
ett mjölkvitt, knappast genomträngligt dis.
Vi kunna icke se, åt vem du nickar.
Men långt i fjärran, själv du vet väl vart,
du riktar dina milda, kloka blickar.
I fjärran ser ett långsynt öga klart.
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
