Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det stora, djupa. Av Hugo Gyllander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hugo Gyllander
DET STORA, DJUPA
Av HUGO GYLLANDER
Det glittrar och det glänser på dess yta,
och lätta böljor som i oro ila
mot okänt mål. — De brusa och de skumma —
Men på de mörka djupen råder vila.
Av nya vågor trängas bort de gamla,
och gamla skum för andra skum få vika —
Men långt därunder härskar evigheten:
det evigt lugna och det evigt lika.
Vad skummets lek egentligen betyder
en gåta är, som ytan ej förklarar —
Det stora, mörka, bottenlösa djupet,
det gömmer sanningen, som uppenbarar.
En sanning, uti vilken skummet anar
sin intighet — för vilken vågen skälver,
där den i planlös gång och ändlös strävan
mot himlens blå och solens sken sig välver.
Gåtfulla hemligheters djup — Förgäves
skall dödlig kraft försöka nå ditt rike,
och inför dig blir mänskotanken intet:
blir våg, som driver, och blir skummets like.
Som fridlös våg vi söka ro och vila,
som skum vi längta efter verkligheten.
Så sänd oss, Djup, ifrån din avgrund nådigt
en tro, en kraft, som för mot evigheten.
Riv ytans slöjor bort, giv mod att sjunka
in i det kalla, mörka, underbara,
mot djupets enhet, utan skum och vågor,
mot det som är och evigt så skall vara!
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
