Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Ruben G:son Berg. Av John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
John Landquist
hären», då man kan kortare och
genomskinligare skriva försvagats?
Ett uppblandat, tungt, ogenomskinligt
och orent språk ger omsider och omärkligt
samma vantrevnad som dålig arkitektur i
en stad. Men ett rent och klart svenskt
språk med gamla svenska traditioner och
idéförbindelser ger en känsla av renhet och
trivsel. Här föreligger en av svenska
kulturbärare försummad sak. Ruben Berg är
en av de få som fäst uppmärksamheten
därpå. Han skulle göra sig ytterligare
förtjänt av svensk tacksamhet, om han ville
kröna sitt livsverk med att skriva en vacker
och allvarlig bok i ämnet.
Då man tänker på Ruben Berg kan
man icke förgäta den sällskapliga sidan
av hans väsen. Han liknar i det
avseendet flickan i Frödings slädparti, att han
är »ett batteri med starkt elektriska
krafter i». Andra människor bli tröttkörda
men jag vet icke om det någonsin hänt
att Ruben Berg underlåtit att liva ett
sällskap, där han närvarit, med sitt humörs
fontänspel, med den svärm, som synes
omge honom, av milt och glatt stickande
vitsar, med att blotta några bilder ur de
tusen anekdoternas rike, över vilket han
är herre. Denna det sprudlande och
älskvärda humörets gåva, alltmer sällsynt,
som han besitter, har också blivit väl
tillvaratagen. Sedan Knut Kjellbergs
bortgång 1921 har han med ära varit
sekreterare i sällskapet Idun. Hur många
lyckade aftnar har han ej format, samlande
spridda sinnen med sina fyndiga och glatt
tindrande tals appeller! Därmed har han
också utfört en kallelse. Kultur är inte
bara den smula värme, som enligt
Björnson så småningom kommit in i
människolivet. Det är också den smula löje och
glädje, som dröjer kvar där, sedan begåvat
och lättlynt folk vandrat därigenom. Och
till den sortens lättrörda och givmilda
spelmän och vandrare genom
människolivet hör också denne sörmlänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
