Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Rainer Maria Rilke: Orpheus. Eurydike. Hermes. Översatt av Sten Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Lindroth
Men hon gick tyst vid gudens ena hand,
med stegen hindrade av svepningen,
osäker, mild och full av tålamod.
Hon var i sig likt en som lämnat hoppet,
och tänkte ej på mannen som gick framför,
och ej på vägen som steg upp till livet.
Hon var försänkt i sig. Och hennes död
uppfyllde henne helt.
Liksom en frukt av sötma och av dunkel,
så var hon fylld av denna stora död,
vilken hon ej begrep, så ny var den.
Hon var i ny och sällsam jungfrudom
och oberörbar; hennes kön var slutet
liksom en blommas kalk mot aftonen,
och hennes händer voro nu förmälningen
så fjärran, att den lätta gudens egen
oändligt stilla stödjande beröring
förskräckte som för stor förtrolighet.
Hon var ej längre denna ljusa kvinna
som ofta klingade i skaldens visor,
ej mer den breda bäddens doft och ö
och denne mannens egendom ej mer.
Som hår om natten var hon redan upplöst
och var utgjuten som ett fallet regn
och delad som mångfaldigat förråd.
Rot var hon redan.
Och när plötsligt guden
grep tag i henne, talande i smärta
och sade orden: Han har vänt sig om —
begrep hon ej och sade stilla: Vem?
Men långt ifrån dem, mörk mot öppningen
och ljuset, stod en man, vars anlete
var obegripligt nytt. Han stod och såg
hur färdens gud med en förundrad blick
tyst vände för att följa den gestalt,
som redan gick tillbaka samma väg,
med stegen hindrade av svepningen,
osäker, mild och full av tålamod.
STEN LINDROTH.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
