Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två konungabiografier. Av Walfrid Holst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två konungabiografier
Av Walfrid Holst
Æ^/eT ÄR EN ÖDETS IRONI och
djup tragik som blottas för oss i de
syllogismer, i vilka Sveriges förste arvkonung, sjuk
till sinnet och i fängelse, ständigt
återkommer till det berättigade i arvkonungadömet,
dess höghet och företräde, och däri söker en
grund för sina anspråk:
Alt thet Gud hafwer forordnet böör wara
men-niskerne behageligit.
Gud hafwer förordned Alle arfrijke.
Såå böör Arfrike ware menniskerne behagelige.
Inthet Konge Rijke kan wara beständigt när
Ko-nungerne måge icke niute ssamme rätt ssom
unders-såterne.
När Konge barn måge icke erfva till Regementet
sså niuthe icke Konungerne ssamme rätt ssom
un-derssà terne.
Szå kan inthet Rijke wara beständigt när Konge
barn måge icke erfva til Regementet.
Thet äär icke got att öfwergefwe thet man af
förfarenheeten hafwer förnummed gagneligit ware.
Förfarendheeten gifwer oss tillkenne att arfrijke
äär betre ään utwald Rijke i ali land.
Szå äär icke gott att the Swenske öfwergefwe thet
Regemente ssom the af förfarenheten hafwe
förnummed bätre ware en utwalde Rijke i rnijn Herre Faders
och mijn Regementz thiid.
Det tragiska och mänskligt gripande i
Erik Vasas öde har ständigt fängslat
människornas sinnen. Dramatikerna ha med
naturlig förkärlek uppehållit sig vid hans
skiftesrika och skakande levnad och tolkat honom:
den melodramatiske Lidner, den
Shake-speare-betonade Johan Börjesson, den
sön-derslitne Strindberg. Den populära
föreställningen om Erik XIV har dock säkerligen
i ännu högre grad påverkats av lyriska
skalders stämningsmålningar, av det kusligt
egenartade i Nicanders Erik Vasas runa, av
Frödings vädjan till vårt medlidande och av den
veka, poetiska kungabild, som Snoilsky
framtrollat på Mälaren i belysning av den
nordiska majnattens vemod. Och inom
målarkonsten har Georg von Rosen med plastisk
åskådlighet framställt för oss den
vankelmodige konungen, mellan hans onda och
hans goda genius, mellan Göran Persson och
Karin Månsdotter.
Helt annorlunda avvisande än skalder och
konstnärer ha i allmänhet de svenska
historiker, som haft att bedöma och värdesätta
Erik XIV:s kungagärning, ställt sig till ho-
Ingvar Andersson: Erik XIV. En biografi. Wahlström & Widstrand, Stockholm.
Frans G. Bengtsson: Karl XII:s levnad. Till uttåget ur Sachsen. P. A. Norstedt & Söner, Stockholm.
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
