Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Albert Nilsson. Av Olle Holmberg - Variationer över ett tema av Atterbom. Av Bj. Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Nilsson
vokabulär och stilisering så vore man på
fel väg. Vid Albert Nilssons begravning på
Norra kyrkogården i Lund i januari
blandade sig bönder och bondhustrur med
studenter, statsråd, professorer och biskopar,
och alla dessa hade säkerligen en i mycket
gemensam och för var och en av dem
sympatisk och förtrogen bild av Albert
Nilssons sätt att vara och yttra sig. Man talar
om »ståndscirkulation». Många cirkulerar
så att de den ena stunden glömmer var de
var den andra. Albert Nilsson hade med
naturlig värdighet hela cirkeln på en gång
inom sig. Med samma rätt djupa, lugna
röst talade han, lite trevande, någon gång
med ett enstaka, diskret kraftuttryck om
den metafysiska och den fysiska världen.
Den högra handen spelade i halvkrets runt
handleden, och nedanför hjässans kupol
livades de fina dragen.
VARI ATI ÖN ER
ÖVER ETT TEMA AV ATTERBOM
Av BJ. BECKMAN
Det brann en gång en majeld i mitt sinne,
ett frusna tankars värn mot mörkrets makt;
nu samlas trötta krigsmän där på vakt,
förlamade av nederlagets minne.
I bittra drömmar hägrar ärans tinne
och kvinnoglam i riddarsalens prakt,
men pinad blick ger ej på bålet akt,
och långsamt falna lågorna därinne.
Då når ett sakta sus det tysta läger
ifrån den strand, som Lethes bölja skär,
på gråa vingar nalkas glömskans häger,
och stilla somna minne och begär:
kanske mig då till slut en demon säger,
hur livet tändes — när det slocknat är.
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
