Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De stora utgrävningarna i Aten. Amerikanarnas utgrävningar. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan Valmin
visare uttryckt, inte bara i detta utan denna
gång i något annat, något som man kanske
intè tilltrodde Amerika: i tålamod och
konsekvent uthållighet inför en till synes
kanske otacksam uppgift. Vad som gjorts
där borta i det sist förflutna lustret är
helt enkelt en hjältebedrift, inför vilken
den arkeologiska världen står imponerad
och erkännande i lika hög grad som inför
Mussolinis väldiga romerska gärning.
Planen på att gräva ut det antika Atens
centrala delar, framför allt dess
motsvarighet till romerska Forum, dess Agorà, är
lika gammal som kungariket Hellas i
modern tid. När kung Otto anlände till sin
slutgiltiga huvudstad, fattade han på
inrådan av sin »arkeologiska minister» Ross
det beslutet att låta denna del av Aten
förbliva reserverad åt arkeologien och att
i möjligaste mån hindra dess bebyggande.
Detta var år. 1833. Mycket har kommit
emellan som omöjliggjort denna plans
realiserande. Agorà blev snart lika tätt
bebyggt som det kanske varit under
antikens sista del. I synnerhet den väldiga
tillströmningen av grekiska flyktingar under
åren närmast efter det sista
grekisk-turkiska kriget gjorde det omöjligt att
förhindra en allt tätare anhopning av hyddor
och riktiga hus på Akropolis
nordsluttning och långt ned i det antika Atens
gamla centrum. Något hade visserligen
gjorts för att rädda åtminstone en del av
vad antiken kunde hava lämnat kvar.
Tyska arkeologer hade grävt sig ned
mellan husen i slutet av förra århundradet,
och grekerna själva hade också hjälpt till.
Men resultaten voro sorgligt torftiga och
visade tydligt, att här måste en annan
metod och andra medel till för att åstadkomma
mer än lösryckta fragment av det gamla
stolta Aten. Det var först år 1924 som man
ånyo tog itu med planerna på att gräva ut
det antika Atens centraltorg, förmodligen
under det direkta intrycket av
flyktinginvasionens allt ockuperande behov av
plats. Denna gång leddes angreppet mot
kåkstaden av den amerikanska
arkeologskolan i Aten. Dess dåvarande föreståndare,
B. H. Hill, var rätte mannen. De
förhandlingar, han förde med de grekiska
myndigheterna och med penningmatadorerna
hemma i Amerika, äro ett kapitel i den
klassiska arkeologiens historia, som säkerligen
skulle vara lika roligt att få läsa som mången
roman. Resultatet av hans med amerikansk
blick för tingens svaga sidor och
outtröttlig energi genomförda diplomatiska
förhandlingar visar, att han och de som
ställt sig bakom honom voro ett stycke av
giganter i fråga om både uppoffringar och
entusiasm. Den 20 april 1931 sattes
murbräckorna i aktion mot det första av de
600 hus, som enligt exproprieringslagen
skulle rivas och lämna rum för den stora
undersökningen. Den rent ekonomiska
förutsättningen för planens genomförande
hade givetvis betydligt förändrats sedan
kung Ottos exproprieringslag utfärdades
den 18 juli 1833. Enligt denna skulle hela
området upplåtas åt arkeologerna mot en
exproprieringsavgift av 70 leptà (omkring
50 öre) pr kvadrataln. Den nya lagen
medgav samma rätt åt de amerikanska
arkeologerna, men mot en ersättning av 3 dollars
för samma enhet! Dessutom måste
amerikanerna medgiva åt det grekiska
arkeologsällskapet rätten att gräva den östra
hälften av torget. I denna del hade redan en
del grävningar utförts. Där står ännu
ganska väl bevarad den västra portbyggnaden
av det romerska prakttorget och
avsevärda andra rester av detsamma samt,
intill, en god del av vad som en gång varit
Hadrianus bibliotek. Dessa monument jämte
det s. k. Theseion-templet på kullen väster
om Agora äro så gott som de enda synliga
resterna av den antika »lågstaden». Man
kunde mena, att denna delning var
tämligen obillig. Grekerna tillförsäkrade sig
den del, inom vilken man på ett ungefär
kunde räkna ut att grävningar skulle giva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
