Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De stora utgrävningarna i Aten. Amerikanarnas utgrävningar. Av Natan Valmin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Natan V al mi n
enkel mässa läst i en inom
grävningsområdet liggande (ävenledes uppsagd) kyrka.
Snart hade man hackat sig ned i ett
fyrkantigt hål och börjat träffa på antika
rester. Men då inträffade något som den
grekiska vidskepelsen tydde som ett dåligt
omen. Ett häftigt regnväder fyllde gropen
med vatten. Medan man rådslog om bästa
sättet att göra sig kvitt vattnet, inträffade
järtecknet nummer två, och detta visade
sig vara av allra bästa slag. Helt plötsligt
började vattnet av sig själv sjunka undan
och onödiggöra alla bekymmer. Den
vänlige hjälparen var, som man snart kunde
konstatera, en vattenledning av
respektabel ålder, murad med mångkantiga, s. k.
polygonala stenblock på sidor och i botten
och övertäckt med något yngre stenblock,
som en gång varit uppställda som ett slags
kungörelser och på ena sidan försedda med
inskrifter. Vattenledningen eller kloaken,
vilket den i varje fall snarast kom att bliva,
daterar sig från tiden före 500 f. Kr. Den
kom att spela en synnerligen viktig roll
vid arbetets fortsättning, då den löpte
direkt under en antik gata ned genom torget.
Man hade i den en tillförlitlig ledtråd för
det fortsatta utforskandet.
Att i detalj skildra arbetets gång från
dessa första dagar intill detta år skulle
föra alltför långt utöver denna artikels ram
och utrymme. Vi måste nöja oss med att i
största korthet överblicka vad man funnit
och söka värdesätta det genom en
jämförelse med vad man väntade finna. Redan nu,
vid mittpunkten av den väldiga uppgiftens
lösning, kan man med tämligen stor
säkerhet konstatera den gamla föreställningens
riktighet, att det antika Aten under
seklernas lopp blivit betydligt värre förstört,
än vad fallet är i Rom. Samtidigt har man
också rätt att antaga, att detta gamla
klassiska Aten i mycket stor utsträckning varit
uppbyggt av förgängligare material, än det
stolta och monumentala Rom hade råd att
bestå sig med. Förväntningarna voro från
början ej alltför högt ställda. Den
besökande lekmannen kommer förmodligen att
förvåna sig över att någon kunnat spilla
denna väldiga möda och offra dessa
jättesummor på en tillsynes så otacksam
uppgift. Det är på den punkten som de
amerikanska utgrävarna och ej mindre deras
amerikanska donatorer gjort sig förtjänta av
en alldeles särskild honnör. Dessa miljoner
och åter miljoner dollars äro sannerligen
ett offer på vetenskapens altare, som har
sin motsvarighet i den sega uthållighet och
den på många punkter osjälviska
uppoffring, som de målmedvetna arkeologerna lagt
i dagen.
Vår kunskap om det antika Aten grundar
sig till största delen på den beskrivning
därav, som Pausanias i förra hälften av det
andra århundradet efter Kristus författat.
Han uppräknar de iögonenfallande
byggnader av profan och religiös art som han
sett eller kommit förbi. Man har vid
rekonstruktionen av det antika atenska
torgets utseende alltid i möjligaste mån följt
hans beskrivning från byggnad till byggnad.
Det spännande var därför att se, huruvida
Pausanias varit en guide att lita på eller
ej. Det atenska Agora borde enligt hans
skildring vara en tämligen utsträckt öppen
plats, genomskuren av den gata (Dromos),
som ledde dit ned från stadsporten
(Dipy-lon) i väster. På båda sidor om torget borde
finnas mer eller mindre monumentala
byggnader, vilkas namn och karaktär Pausanias
ganska tydligt upplyser oss om. Eftersom
torget legat i sänkan mellan Theseion-kullen
och Areiopagen, borde dess utsträckning
vara tämligen möjlig att bestämma. De
flesta av alla dem, som försökt rekonstruera
och kartlägga torget utan utgrävningar,
hava gått ut ifrån att det börjat ungefär
i höjd med Theseion-kullen i norr. Pausanias
omtalar som den första byggnaden på Agora
en hall [stoa) kallad den kungliga (Basileios).
Denna hade de tyska arkeologer, som i
slutet av förra seklet gjorde sin lilla provgräv-
340
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
