Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - De stora utgrävningarna i Aten. Amerikanarnas utgrävningar. Av Natan Valmin - Spökhunden. Av Bertel Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S fi ö k hun d en
till uppklarandet av en gammal
topogra-grafisk fråga: den om den prehistoriska
och tidigarkiska akropolens uppgång.
Bro-neer lyckades nämligen på den i hög grad
besvärliga och på vissa håll livsfarliga
sluttningen rensa fram fortsättningen
utanför borgmuren av den gamla mykenska
trappuppgången, av vilken man förut haft
ett parti mynnande framför det gamla
mykenska kungapalatset. Broneer, som redan
gjort sig ett aktat namn genom en diger
och epokgörande lunta om de romerska
ler-lamporna och dessutom de senaste åren i
realiteten fått ledningen av den väldiga
amerikanska grävningen i det gamla Korint,
har genom denna upptäckt och ej minst
genom grävningens snabbt genomförda
publicering på ett synnerligen förtjänstfull’
sätt representerat sitt gamla fosterland på
den klassiska arkeologiens och den
amerikanska Atengrävningens fält.
SPÖKHUNDEN
Av BERTEL GRIPENBERG
i.
En spökhund jagar i skogen,
jag hör hans ylande skall.
Det går ett spökdrev i skogen
under tigande gran och tall.
Det går ett spökdrev fjärran
över mosse och mo och myr —
det är en röst från min ungdom
och ungdomens äventyr.
Den försöker ibland att jubla
som fordom friskt och käckt,
men skallet slår över i klagan,
och rösten ljuder spräckt.
Det går ett spökdrev i skogen,
en skuggornas vilda jakt,
och klagande flyger dess eko
över mörk och skymmande trakt.
II.
Jag hörde spökhunden driva
en natt när skogen sov.
I drypande våt november
hans röst ljöd djup och dov.
Som ett bud om kommande ofärd
som ett varsel om sorg och död
den dystert klagande rösten
över svarta åsar ljöd.
Jag tyckte mig höra bruset
av dödens mörka älv,
och Svarte Jägaren jagade,
och bytet var jag själv.
Jag hörde spökhunden driva
över åsarnas branta stup —
så hotfullt klingade ekot
ur skogarnas mörka djup.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
