Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vasatidens porträttkonst. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vasatidens porträttkonst
porträttet på Tyresö av två barn
Gyllenstierna, utfört 1648. Det utgör enligt
Stene-berg den svenska porträttkonstens första
kända gruppbild. Men, som vi se, varken
djupdimension eller rondeur äro alltför
påträngande, och sambandet med »den
internationella hovstilen» under renässansen är
fortfarande tydligt.
Härmed avslutas översikten över
»Vasarenässansens porträttkonst». Utvecklingen har
nått fram till gränsen för en ny tidsstil.
Enhetligheten i det här berörda beståndet är
naturligtvis schematiserad. Individuella
prestationer få ej förbises. Detta framhåller
också förf. upprepade gånger och fäster vår
uppmärksamhet på det antagligen av van Uther
målade, fängslande »humanistporträtt», som
återger dragen av Vasakungarnas mångårige
trotjänare, kanslisten Sven Elofsson
(Skokloster). Men bortresoneras kan ej den
enhetlighet, som utgör ett karakteristikum för
Vasarenässansens porträttmåleri. Den förnämsta
orsaken är sociologiskt betingad och ligger
i det högsta samhällsskiktets konservativt bi-
behållna porträttuppfattning. Säkerligen får
man med Steneberg ej heller underskatta det
krav på enhetlighet, som man satte på
an-gallerierna, dessa manifestationer av
utpräglad renässansmentalitet.
Stenebergs underhållande, instruktiva
arbete har sitt största värde däri att det ger
oss möjlighet att, så överskådligt som de<
kända materialet tillåter, följa den kontinu.
erliga renässansutvecklingen från Gustav Vasa
och fram genom hela den period, då hans
dynasti regerade. Den vandringen lär oss ej
endast att känna ett antal inkallade
konstnärers prestationer utan också den svenskt
särpräglade produktion, som uppstod i deras
skugga. Se vi till det nationella, så står denna
alstring för oss som särskilt värdefull och
omistlig.
Till den historiska framställningens
åskådlighet bidrager i hög grad ett rikt bildmaterial.
Särskilt anmärkningsvärda äro de sju
omsorgsfullt utförda fyrfärgstrycken, vilka, liksom
boken i övrigt, göra förlaget ali heder.
Sven Elofsson. 1595.
Skokloster.
365
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
