Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vasatidens porträttkonst. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils G. W o II in
Två barn Gyllenstierna. 1648.
Tyresö.
konstnärliga ting, även om han förstod den
politiska slagkraft som kunde vara förenlig
med föräring eller spridande av porträtt.
Att några konterfejare sökte vägen till
Sverige berodde mindre på kungens initiativ än
på åtskilliga tidsomständigheter.
Vi veta att ytterst få personligheter fått
sina drag avbildade så ofta som Gustav II
Adolf. Men de flesta bevarade porträtten
utgöras av mer eller mindre obetydliga kopior,
som upprepa en idealiserad ansiktstyp, ett
faktum som klart vittnar om att, vilket
Stene-berg också framhåller, den hävdvunna
höviska porträttuppfattningen alltjämt var
förhärskande ute i Europa.
Enligt Stenebergs mening skulle den
realistiska inriktning, som därjämte framvuxit
under Gustav Adolfs tid, bäst representeras
av den omdiskuterade bröstbild, som omkr.
1624 skulle ha utförts av den hit inflyttade
förnämlige konstnären Jacob Hoefnagel.
Denna bild skulle senare, mer eller mindre
idealiserad och ur realistisk synpunkt
förflackad, ha inspirerat ett stort antal kopior.
Efter att ha tagit del av de olika fakta, som
Steneberg tidigare framdragit, och av den
rika bildföljd, som Strömbom publicerat i sin
Iconographia Gustavi Adolphi, verkar på
undertecknad denna till viss grad hypotetiska
inställning i hög grad tilltalande och antaglig.
Till Gustav Adolf-tidens konterfejare hörde
bl. a. också Laurens van de Plas, som
1618—23 mot hög lön var verksam i
Stockholm som hovmålare, den tidigare i nordisk
porträtthistoria välkände Jacob van Doordt
och den likaledes kände men mera prosaiske
Jacob Elbfas, som inflyttade till Sverige
tidigast 1622.
Formellt visar denna produktion en
betydligt mindre bundenhet än den tidigare. I
regel äro de porträtterade ej längre framställda
frontalt utan något vridna inåt, varigenom
det rumsliga poängterats. Armarna hållas
mera naturligt och äro perspektiviskt riktigt
återgivna. Över huvud taget ge porträtten
intryck av rumsliga enheter. Å andra sidan
får man ej tro, att omsvängningen är alltför
påtaglig. Instruktivt härvidlag är att studera
364
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
