Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. Laurin
Mittgruppen : Tora Teje—Majorskan. Uno Henning—Gösta Berling. Marianne Löfgren—Grevinnan Dohna.
Sven Bergvall—Christian Berg.
Gösta Berlings saga. Epilogen.
sällskapsspektakel, som hon ägnade Gösta
Berling, och sedan hon därefter spelats bort
av sin fader, i vinternatten fick förgäves
klappa på fadershusets stängda dörr.
Originellt och psykologiskt intressant var
uppträdet med den lille viktigpettern greve
Dohna—herr Torsten Winge, då denne
tvingar sin grevinna—Marianne Löfgren att
be om ursäkt. Änkegrevinnan Märta Dohna
—fru Bosse var lika elak som vacker, och
hon var mycket elak. Och man förstår, för
att tala den tidens språk, att man gärna ville
bli fördömd med en sådan mörkrets ängel.
Gösta Berling, pastorn-don Juan, utfördes
av herr Uno Henning. Han såg mycket bra
ut. Han var frisk och icke romanoljig, men
man förstod kanske inte ändå, då man såg
och hörde honom, varför alla damer trillade
som käglor, bara han visade sig. Men därom
kunna kanske blott kvinnor döma. En konstig
präst var det, och alldeles utan den ohyggliga
salvelse, som gjorde »prebackar» eller »prellar»
så svårsmälta för världens och djävulens
barn. Den lär ju nu vara avlagd och hade
kanske sin egentliga tid under 1800-talets
förra hälft. Sintram—herr Sigurd Wallén
hade den tacksamma rollen att spela den
andra ecklesiastika personligheten Fan, eller
så gott som. Kavaljererna trodde honom vara
den onda anden i egen hög person, och varför
skulle de ej göra det på 1830-talet, då, som
Albert Engström påpekar, »tusan traskar
omkring ännu i Härjeådalen».
Hela Sveriges lärarinna har låtit oss på
ett nytt sätt genom teaterns påtaglighet och
gemensamhetsupplevelse få njuta och röras
av suset från de värmländska skogarna och
av den våldsamma livsglädje, som levde på
de värmländska bruken. Från Värmland,
där så många av de stora svenska skalderna
haft sitt upphov, har valan Selma gett oss
levande och hemlighetsfulla intryck.
Jag såg Romeo och Julia på en
skolföre-ställning. Den yngre ungdomen kunde väl
förstå Romeos ord
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
