Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Gösta Berlings saga. Tora T eje som M aj or skan Samzelius.
form och inre kraft. Med den stiltrogna
iscensättning, som Dramatiska teatern
pietetsfullt givit den värmländska sagan, som blivit
världsberömd och mera känd i Europa och
Amerika än något annat svenskt diktverk,
fick Gösta Berlings saga ny aktualitet. Selma
Lagerlöf, som Oscar Levertin kallade
»Moder Sveas egen guddotter», hade själv
dramatiserat sagan, och även om romanen har
det största värdet och något går förlorat i
rampljuset, så hade dock hennes dramatisering
en förmåga att också den gripa oss. När de
stekta kråkorna kommo flygande genom den
ståtliga matsalen på Ekeby, kände man att
man fick vara med om ett både groteskt och
storslaget dramatiskt uppträde, som till på
köpet gick i crescendo mot majorskans eget
stora nederlag.
I en miljö, av vilken La Scalateatern i
24—Ord och Bild, 45:e årg. 369
Milano säkert skulle haft mycket att lära
angående lokalfärgen, då det gällde operan
I cavalieri di Ekebü av Zandonai, spelade
man tretton tablåer efter skisser av
Sven-Erik Skawonius — man har anledning att
förmoda, att den förträfflige
dekorationsmålaren John Ericsson bidragit. Regien av
Rune Carlsten var alltigenom gedigen och
smakfull. Särskild behållning hade jag av
hur kavaljererna kravlade -sig ut och in i
sina karga britsar. Det var en härlig samling
original, ej minst kapten Christian Berg—
herr Sven Bergvall, då han, liksom Johannes
lade sitt huvud vid Frälsarens bröst, placerade
sin hårfagra skalle i ödmjuk ruelse vid den
åldriga majorskans svällande barm.
En huvudscen, sagolik om någon, varden,
då den fagra Marianne Sinclair—Renée
Björling på grund av en extra kyss vid ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
