Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman G I imstedt
af Intriguer!» Man behövde bara se och
höra hennes inledningsreplik för att förstå
vad man skulle få till livs av skälmaktighet
och av behagfulla oförskämdheter. Hon är
spelets bästa docka. Här blev hon som en
personifikation av danskt »Lune» och danskt
»Ynde».
Om Wessels Kærlighed uden Strømper ej
vidare roade andra än litteraturhistorikerna
— den övriga publiken kände ej ens till den
högtravande scenkonst, mot vilken satiren
vändes — så njöt publiken så mycket mera av
gummorna i Peter Egges Det er da morsomt
at leve. Det är den största möjliga skillnad
mellan Clara Pontoppidans fattighusgummas
stelbenthet och Bodil Ipsens tungas och
vackra lemmars rörlighet och behag i Noel
Cowards Madame.
Ett gästspel som detta danska gör mycket
för samhörigheten mellan oss nordiska folk.
Vi här i Sverige sätta ett mycket stort värde
på det vi få se från Danmark. Och för egen
del skulle jag vilja, då det gäller danskar och
danskor, kraftigt instämma i Holbergs
försiktiga omdöme och vill till och med vara
något mera positiv än han, då han yttrar:
»Blandt alle de Folk jeg kjender
inkommo-derer mig de Danskes Omgjængelse mindst».
Maj 1936.
O fi era- och konsertkrönika
Av H er man Glimstedt
rdspraket »Akta dig för det
första steget» står som motto för den i mitten
av 1860-talet publicerade novellen »Lady
Macbeth från Mzensk» av Nikolaj Leskov, den
först under senare år hos oss genom en del
översättningar introducerade ryske
författaren. Katerina Lvovna, gift med den något till
åren komne köpmannen Ismailov, har,
menar diktaren, drag gemensamma med
Shakespeares brottsligt lidelsefulla lady och var tänkt
som en motsats till en passivt intellektuell
Turgenjev-figur, »Hamlet från Stsjigrov». Med
en om Prosper Mérimée erinrande
ordknapphet och kyligt objektiv realism visar Leskov
hur den i sitt äktenskap otillfredsställda,
halvt apatiska Katerina efter »det första
steget» — det med gårdsdrängen begångna
äktenskapsbrottet —■ glider eller rättare störtar
utför. Ett rov för sin en gång väckta
sinnlighet, drives hon till det ena illdådet efter det
andra. Efter mordet på den alltför vaksamme
svärfadern kommer det tillsammans med
älskaren förvärvade syndaregistret att omfatta
nya mord, begångna på den hemvändande
maken och svärfaderns arvsberättigade lille
nevö. Något försonande kommer det över
slutkatastrofen, då den nu själv bedragna och till
Sibirien bortdömda Katerina dränker både
en kvinnlig rival och sig själv i Volga.
I Katerina Ismailova, operans första nyhet
under det senaste spelåret, hade Dmitrij
Sjostakovitj, känd från en i
Konsertföreningen spelad, ungdomligt löftesgivande
symfoni, anknutit till Leskovs novell, vars
titel också är operans egentliga. Men
tonsättaren och en hans medhjälpare vid
libretto-författandet anse sig ha bättre än diktaren
själv förstått vad de diktade människorna
gingo för. Så har det blivit ännu en av dessa
»reviderade» —• på allra sista tiden dock ej
längre på högsta ort välsedda —
klassikerupplagor som länge varit vanliga på ryska
scener. Hjältinnans brott, varibland
gossemordet dock synts till och med textförfattarna
litet komprometterande och därför utelämnats,
skulle alltså förklaras som »en protest mot
dåtidens samhällsordning, mot förra
århundradets dystra och kvava atmosfär». Men de
sovjetfrälsta förbättrarna av Leskovs
berättelse ha inte förklarat någonting alis. De tre
första akterna bestå nästan uteslutande av
grovt sensationella effekter (även en utdragen
prygelscen), tillsatta med en del muntration
(scenen på polisvaktkontoret) och nutidsrysk
388
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
