Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Opera- och konsertkrönika
E dw in Fischer dirigerar sin kammarorkester.
detta körverks större framgång nu än vid en
konsert för nio år sedan var den även detta
spelår engagerade gästdirigenten Ernest
An-sermets överlägsna och eldande ledning.
På grund av Vaclav Talichs sjukdom ha
gästdirigenterna — däribland även Fritz
Busch — blivit flera än vad som är nyttigt
för konsertverksamhetens konstnärliga
kontinuitet; särskilt äventyras orkesterns
kapacitet och arbetsglädje genom alltför täta
ombyten av ledare, var och en med sin
»uppfattning». Beträffande repertoaren har
generalplanen dock i det hela kunnat följas. Och
solister ha ofta sörjt för att konsertsalen blivit
fylld till sista plats, åtminstone vid de
redan tack vare abonnentteckning
välbesökta onsdagskonserterna. Utom många
förut uppskattade pianister, Cortot, den
särskilt bejublade Horowitz (tyvärr återigen i
Rachmaninovs minst betydande pianokonsert,
n:r 3), Arthur Rubinstein och Backhaus ha
några internationellt kända äldre
pianomästare, Beethovenspelaren Frederic Lamond och
Josef Hofmann gästat Konsertföreningen (i
Musikaliska Akademien konserterade den
sistnämnde redan 1887, vid 11 års ålder).
Violinisteliten har företrätts främst av
Hu-berman och Adolf Busch, vilken senare ej på
länge hos oss hörde konstnär åter väckte
hänförelse såsom en Beethovens violinkonsert
värdig tolk. En utmärkt yngre violinist,
Roman Totenberg, spelade Szymanovskis första
konsert — ett så till vida överraskande
programval som nutidens celebra solister i
allmänhet ha samma repertoar som de celebra
solisterna för flera decennier sedan. Även
ifråga om solistnumren kunde dock önskas att
nyheter litet oftare finge omväxla med de
oumbärliga äldre standardverken. Den
utomordentlige cellisten Piatigorskij skilde sig
också från sina kolleger genom att spela några
nya verk, Schumanns egendomligt nog ej förut
här framförda konsert och en välklingande
konsert av Castelnuovo-Tedesco. Bland
sångsolister har Kerstin Thorborg i Mahlers
»Lieder eines fahrenden Gesellen» åter tjusat med
sin ädelt klingande och mogna föredragskonst.
På gränsen mellan orkester-och
kammarmusik står, såsom framgår av namnet, det
musicerande som Edwin Fischers »kammarorkester»
399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
