Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska Teatern i Helsingfors. Av Eric Olsoni
 
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erie O l s o ni
och i höst, närmare bestämt den i
september, om allt går som det skall gå, kommer
Svenska teaterns nyinredda och ståtliga
hus att invigas. Därmed begynner en ny
epok i teaterns historia.
Den byggnad, som under perioden 1935—
1936 undergått en så genomgripande
renovering och förstoring, har under sj u decennier
varit ett hemvist för dramatisk konst på
svenska språket i Helsingfors, men endast
två årtionden har den tjänat som lokal för
en svensk nationalteater i Finland. Detta
något underliga förhållande tarvar en
förklaring och en kort historisk återblick.
II.
I femton år fick Helsingfors, sedan det
år 1812 blivit Finlands nya huvudstad, nöja
sig med en provisorisk teatersalong, inredd
i en det ryska artilleriet tillhörig
tobakslada »i Brobergs hagen». 1825 ansökte och
erhöll emellertid ett för ändamålet stiftat
bolag tillstånd att uppföra det första
teaterhuset. Ritningarna uppgjordes av ingen
mindre än C. L. Engel och grunden för
byggnaden lades i östra delen av den
nuvarande teateresplanaden. Den 9 mars 1827
invigdes det i trä uppförda teaterhuset av
direktör Schultz’ tyska sällskap.
I denna oansenliga och opraktiska men
ursprungligen vackra byggnad — den
undergick med tiden en fruktansvärd
metamorfos på grund av till- och ombyggnader —
uppträdde nu under mer än tre decennier
ambulerande svenska och tyska teatrar. De
tyska trupperna kommo företrädesvis från
Östersjöprovinserna, och bland dem funnos
flere goda operasällskap. Av de svenska
trupperna må särskilt nämnas bröderna
Pierre och Fredrik Delands samt Torsslows
på 1840-talet och Edvard Stjernströms
samt Anderssons på 1850-talet. Stjernströms
sejour var den märkligaste så tillvida, att
denne begåvade teaterledare var den förste,
som stannade en längre tid i Finland; han
gjorde det djärva och lyckade försöket att
med en liten trupp unga artister under hela
tre års tid (1851—53) upprätthålla ett slags
stående teater för den svenska publiken i
Helsingfors, Åbo, Wiborg och Borgå. Men
även enskilda framstående konstnärer
gästspelade på Helsingfors lilla teater. Den
store karaktärsskådespelaren O. U.
Torss-low kom i två olika repriser över till
Finland och fascinerade en tacksam publik.
Om en av hans glansroller, konung Ludvig
XI i Delavignes drama, skrev Topelius, att
»Helsingfors seen har aldrig sett något mera
helgjutet». Och redan sommaren 1836 hade
»Sveriges drottning på scenen», Emilie
Högqvist, tjusat helsingforsarna med sin
besjälade konst.
Under denna period av livlig men ojämn
teaterverksamhet i den lilla träbyggnaden,
»i hvars salong man om vintern satt i
öfver-plagg och galoscher och småhuttrande
betraktade hjeltens och hjeltinnans varma
spel i de lättaste sommardrägter», hade
följaktligen den teaterintresserade publiken
i Helsingfors — tidtals en ganska
kosmopolitisk publik — tillfälle att beundra några
verkligt goda artister samt stifta en
visserligen ofta nog flyktig bekantskap med
aktuell europeisk dramatik och — vilket
var av större betydelse — med den inhemska
teaterlitteraturen. Ty med det stigande
teaterintresset började även en inhemsk
dramatik spira upp. Mellan åren 1845 och
1855 uppfördes faktiskt ett tjugotal
finlandssvenska originalpjäser; flertalet var
visserligen av en mycket anspråkslös
karaktär, men bland dessa alster av vår inhemska
musa funnos dock några, som spelat en
betydande roll i den finländska
litteratur-och teaterhistorien. Här må nämnas:
Runebergs »Friaren från landet», N. H. Pinellos
»Sommarnatten» och »Den bergtagna», F.
Berndtsons »Ur livets strid», Fr. Cygnaei
»Hertig Johans ungdomsdrömmar» samt
Topelius »Efter femtio år», »Kung Carls
jagt» och »Regina von Emmeritz». Det
402
 << prev. page << föreg. sida <<      >> nästa sida >> next page >>
 
