Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska Teatern i Helsingfors. Av Eric Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska Teatern i Helsingfors
A r k a di a t e a t e r n, e 1t hem för svensk dramatisk
konst intill 18 7 2 och Finska teaterns lokal
från 18 7 3 ända till 19 o 2.
III.
Stadens teatervänner ville emellertid
försöka få en viss stadga i teaterförhållandena,
som ända tills nu varit väl mycket beroende
av tillfälliga gästspel och
amatörföreställningar. 1867 bildades därför i Helsingfors
ett aktiebolag, vars medlemmar skulle
garantera möjligheterna för ett »permanent
skådespelarsällskap» i huvudstaden. Om
denna garantiförening skriver dramaturgen
Fredrik Berndtson i »Teater-Kalender» för
1873 bl. a. följande: »Garantiföreningen
är ett ytterligare och kanske det mest
talande bevis på det intresse, hvarmed
hufvudstadens publik omfattar sin theater,
hvilken äfven kan kallas dess egen skapelse. . .
Genom garantiföreningen trädde theatern
och publiken till hvarandra i ett slags
este-tiskt-moraliskt förhållande, som
otvifvelaktigt utöfvat ett välgörande inflytande på
den förstnämnda». Denna garantiförening
valde en särskild styrelse eller direktion för
teaterdriftens skötsel. En stående trupp,
till absolut övervägande del rekryterad med
rikssvenska artister, engagerades; denna
permanenta seen — i framtiden dock allt
annat utom beständig genom de täta
ombytena av sujetter — ställdes i nära
förbindelse med teaterhuset. Vid detta schema
stannade teaterförhållandena i Helsingfors
fem .årtionden framåt. Drömmarna om en
nationalscen förverkligades icke.
När Topelius avslutade sin långa
kritikerverksamhet vid Helsingfors Tidningar,
sammanfattade han sina åsikter om
teaterkonsten i ett par tre längre artiklar. Den
sista av uppsatserna, »Böra vi äga en
nationalteater?», slutar med följande
optimistiska och bestämda uttalande: »Utan en
nationalteater är en dramatisk litteratur så
godt som omöjlig . . . Endast en
nationalteater kan utbilda sig till en mönsterskola
för språket . . . Kort sagt: emedan teatern
är spetsen och sammanfattningen af alla
konstgenrer, skola vi utan en egen teater
alltid förblifva främmande för hela denna
sida af bildningen, främmande för oss själva,
berövade konstens förädlande inverkan, men
utsatte för alla vådor af en fördärfvad smak
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
