Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Henrik Cornell och Italien. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heribert S e i t z
Nicodemus Tessin d. y. (1654 — 1 7 2 8). Konstantinbå g’en i R o m.
Laverad tuschteckning.
Nationalmuseum.
Denna stämning av klassisk hedendom, av
medeltid och praktlysten renässans, som på
ett obeskrivligt sätt ligger i luften? Vid
läsningen av den nyssnämnda boken frestas
man kanske till en spekulation i denna
riktning, men frågan är i endast alltför hög grad
beroende på den personliga inställningen för
att kunna få en kategorisk lösning. Det har
säkerligen ej heller varit författarens mening
att åstadkomma någon dylik, han har endast
velat åt läsaren förmedla vad andra och
därtill auktoritativa resenärer känt. Ty att man
efter ett intimt umgänge med ett lands
naturskönhet och kulturyttringar slutligen
gripes av begär att erfara, hur även andra
människor under olika tider upplevat och
uppfattat samma företeelser, ligger nära till
hands. En dylik åstundan — instinktiv
hos den genuine humanisten — har
synbarligen varit drivfjädern för utgivaren av
ovannämnda arbete.
Henrik Cornell blev redan i sin första
barndom förtrogen med Italien, och han
har från de tidigaste studieåren under
långvariga och intensiva studier periodvis haft
sina bopålar i landet söder om Alperna;
kanske har det blommande Toscana varit
hans paese prediletto. Cornells rika
förutsättningar att kunna förstå sina äldre och
samtida landsmäns intryck och upplevelser
komma också klart till uttryck i urvalet för
antologien. Att detta gjorts bland konstnärerna och
de med dem själsbefryndade skalderna faller
sig helt naturligt med tanke på författarens
verksamhet inom den konsthistoriska
disciplinen. De dokument, som ligga till grund för
arbetet, har han valt med tanke på att de
skola avspegla själva den direkta
upplevelsen av Italien, historiska upplysningar om
svenskarnas gärning därnere ha sålunda
endast undantagsvis citerats. Ehuru urvalet
härigenom blivit mycket strängt, lämna
dock det knappa fyrtiotalet representanter
en rikt fasetterad bild av vad gångna och
levande generationer känt.
Det är en ståtlig parad, som inledes med
ett avsnitt ur Erik Dahlbergs dagbok från
1656, i vilken för den 22 juni redogöres för
ankomsten till »det vnderschöne och lustige
Fiorenza», så följer Olof Celsius d. ä. med ett
diariumkapitel från 1697—1698.
Antologien, som bl. a. omfattar Adlerbeth,
Atterbom, Egron Lundgren, Gunnar Wennerberg,
Viktor Rydberg, Snoilsky, avslutas med Jarl
438
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
