Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Henrik Cornell och Italien. Av Heribert Seitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henrik Cornell och Italien
L. J. Desprez (1743 —1804). Gustav III.s besök i julmässan
i P et e r s k y r k a n. Skiss, vänstra delen.
Nationalmuseum.
denna uppfattning är väl kanske ännu fast
rotad hos de flesta människor, vilkas intressen
överhuvudtaget gå i humanistisk riktning.
Samtidigt anses populärt alltjämt
medeltiden som kulturens mörka natt, där människan
satt fängslad i en mer eller mindre djup
religiös psykos och endast kunde ge uttryck
åt ett kollektivt tänkande. Medeltiden
lokaliseras till barbariet norr om Alperna,
renässansen kommer efter en relativt
kortvarig evolution som ett plötsligt
frambrytande solsken över landet söder om denna
klassiska gräns, varifrån ljuset sedan kastas
vidare åt norr. Med de stora
utvecklingslinjerna följer även konsten. Det är i Italien
den moderna tidens konst har sin vagga.
Kritiken mot dessa hävdvunna teser har
tagit sig olika uttryck. Den tyske
konsthistorikern Henry Thode har velat se
renässansmänniskans frigörelse främst som en följd
av den omstörtning av medeltidens religiösa
livsuppfattning, som »Guds Spelman», den
helige Franciskus, genom sin andliga väckelse
under 1200-talets början åstadkom. För
Thode är alltså renässansen närmast att
betrakta som »blomman av medeltidens mest
förädlade religiösa liv» för att tala med Johan
Nordström. Här påpekas alltså något nytt:
renässansen en utvecklingsform av
medeltiden i stället för en från denna epok
fullkomligt isolerad företeelse, såsom Burckhardt
ständigt fastslår. I visst avseende, ehuru på
andra vägar, kommer tysken Konrad
Bur-dach till samma resultat som Thode, nämligen
då även han vill förklara renässansen som
rotfäst i det medeltida religiösa livet. Dock anser
han, att detta ej ensamt varit det avgörande,
utan att det först i förening med ett romantiskt
svärmeri för antikens Rom (främst Cola di
Rienzi’s omstörtningsförsök vid 1300-talets
mitt) kunnat bära några frukter. Den
springande punkten vid klarläggandet av det
ytterst intressanta problemet om vad som är
medeltid och vad som är renässans ha dock
dessa båda forskare ej påträffat.
Även om frågan kanske ännu ej kan anses
slutgiltigt löst och ännu torde kräva
ytterligare belysning ur olika synpunkter, är det
dock ofrånkomligt, att man hittills
konsekvent fasthållit vid den geografiska
begränsningen. Forskningen har ohjälpligt borrat
sig in i den tankegången, att frågans lösning
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
