Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Bert Brecht. Av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bert Brecht
Seit jenem Tag sind viele, viele Monde
geschwommen still hinunter und vorbei,
die Pflaumenbäume sind wohl abgehauen.
Und fragst du mich, was mit der Liebe sei,
so sag ich dir: Ich kann mich nicht erinnern.
Und doch, gewiss, ich weiss schön, was du meinst.
Doch ihr Gesicht, das weiss ich wirklich nimmer,
ich weiss nur mehr: Ich küsste es dereinst.
Und auch den Kuss, ich hätt’ ihn längst
vergessen
wenn nicht die Wolke da gewesen wär,
die weiss ich noch und werd ich immer wissen
sie war sehr weiss und kam von oben her.
Die Pflaumenbäume blühn vielleicht noch immer
und jene Frau hat jetzt vielleicht das siebte
Kind.
Doch jene Wolke blühte nur Minuten
und als ich aufsah, schwand sie schön im Wind.
Det är ett litet mästerverk i en mera
traditionell genre, som visar, att diktaren, när
han vill, fullkomligt behärskar även denna.
Brechts sista diktsamling, Lieder,
Ge-dichte, Chöre, är utgiven i landsflykt och
blottar på sätt och vis en ny sida i författarens
utveckling. Där är den hungriga
proletärkvinnans vaggsånger för sin lille son om hat
och trots mot de härskande i samhället, där
en hånfull sång om S. A.-mannen, som
marscherar in i tredje riket med knorrande måge
sida vid sida med mera välfött folk utan att
ana någon oråd, där en hel cykel smädedikter
mot Hitler.
Med oförfärad cynism tar Brecht upp de
gamla psalmmelodierna och parodierar dem
i sina rasande angrepp på der Führer:
Ein grosser Hilf war uns sein Maul,
ein’ gute Wehr und Waffen etc.
Men det kan inte hjälpas, att mycket i den
sista samlingen verkar väl didaktiskt: den
konstnärliga suggestionen står ofta oförmedlat
i den politiska propagandans tjänst, och det
händer att det skadar den. I körerna, som
äro avsedda att läsas av väldiga talkörer, når
emellertid författaren ofta patetiska höjder
och storslagna uttryck. Det är inte en
tillfällighet, att han lånar tonfall från de gamla
israelitiska profeterna:
Oh, Deutschland, bleiche Mutter!
Wie sitzest du besudelt
unter den Völkern.
Unter den Befleckten
fällst du auf.
Von deinen Söhnen der ärmste
liegt erschlagen.
Als sein Hunger gross war
haben deine anderen Söhne
die Hand gegen ihn erhoben.
Das ist ruchbar geworden.
Asfaltstädernas diktare har här kastat sin
virginia. Som en Jeremia blickar han
anklagande tillbaka på det förstörda
Jerusalem, dödsallvarlig alltigenom, full av oerhörd
sorg och helig vrede.
Seen ur Tolvskillingsoperan. Komediteatern 19 2 9.
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
