Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
ståeligt och intressant, men icke väsentligt).
Romanens titel ger en vink om förf: s massiva
determinism i de klassiska naturalisternas
stil, — som än en gång kan leda ens
associationer till modern amerikansk epik, denna
gång till Theodore Dreiser. Gerhard Melcher
är hjälplöst offer för arvsanlagen från
föräldraparet och för den miljö de två skapat kring
anlagens aktualisering. Den
fantasibegåvning som hos faderns enkla knoddsjäl
omsattes i förljugenhet och glada svindlerier,
blir frigjord i konstnärlig alstringskraft hos
brodern-slarvern, som därmed slipper ur
trollcirkeln; men hos Gerhard ställes den i tjänst
hos den tyranniska krampaktiga ambition
som sugit ut redan moderns rika resurser av
vitalitet och målmedveten handlingsförmåga
— hon prisgav även den befryndade sonens
liv åt vanställning och självförödelse i och
med att hon fattade och genomförde det
ohyggliga beslutet att gestalta sitt eget till
ett offer, och sedan naturligtvis till revansch
för offret. Ty ingen offrar utan att efteråt
hämnas på den eller det man offrat åt,
hämnas först med hat och sedan med svek.
Gerhard Melcher blir oförmögen att
beräknings-fritt ta emot gåvor och ge ut av sitt, sedan
kärlekshatet mellan honom och modern
tvingat in honom i kretsgången mellan offer och
revansch. Fredrik Thomas’ roman blir
värdefull genom att den demonstrerar detta skeende
så intensivt och vederhäftigt, om också ibland
med en viss tungfotad omständlighet. Detta
väsentliga motiv dominerar i läsarens minne
över uppgörelsen med prof. Gahms institut.
Motsvarande krafttag av skakande intim
människotolkning finnas inte i Hugo
Swens-sons levnadsteckning över
läroverksadjunkten Paul Hoffman, som varken är
självbiografi eller nyckelroman i ordens strikta
bemärkelse, men oförtäckt har karaktären av
en akademiskt utbildad ämbetsmans
uppgörelse med det egna livsödet. Vad som gjorde
att boken i höstas kunde välkomnas som ett
litterärt unicum, var just att denna uppgörelse
så beslutsamt sköt de intima konflikterna i
bakgrunden och tog fasta på läroverkslärarens
arbetsliv från provåret till
pensioneringsdagen som det väsentliga och intressanta i hans
öde. Visserligen når man full och deltagande
bekantskap med adjunkten Hoffman först i
de behärskade, men starkt gripande kapitel,
där det händer honom något av det allra
privataste: hans lille son dör. Men det starka
och ovanliga greppet är just att sorgen kon-
H u g o Swensson.
sekvent skildras i sin återverkan på
skolarbetet — först förlamningen, sedan befrielsen
när klassföreståndaren känner
pojkkollekti-vets spontana medkänsla strömma mot sig,
så exaltationsperioden och sist den stilla
återgången till ordningen, som ger slutgiltig
läkedom. Sorgen själv blir en akt i adjunkt
Hoffmans verkliga drama, som heter
Tjänstgöringen.
Han är ingen särskilt märkvärdig lärare,
fast han småningom får goda resultat i
moderna språk och förekommer bland de
hyggliga bifigurerna i mångas skolminnen som
gamle Pålle. Från början valde han banan, i
likhet med många kolleger, som den
bekvämaste chansen till ett nödvändigt levebröd,
i den vanliga konkursstämningen av
galghu-moristisk resignation när ungdomens förskott
på livet förföllo till betalning. Men sakta och
gradvis upptäcker han hur det går till att
komma i samförstånd med ständigt nya
släktled av pojkar och flickor för att hjälpa dem ett
stycke på vägen in i livet, och vad det betyder
att ha ansvar för att kulturtraditionen blir i laga
ordning fortplantad på de ställen i Sverige
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
