Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Har r ie
konfliktämnen ruvande djupast invärtes, tills
de explodera oväntat i livsfarliga utbrott:
men han har också en känslighet och ett
oavhängighetsbehov, som i längden göra det
outhärdligt för honom att vara dömd till att
bli fädernegudarnas tjänstehjon.
Från tidigt i barndomen har han blivit
skräckbiten — det finns knappt i svensk prosa
något så suggestivt hemskt som kapitlet om
hur han blev det när han tjuvtittade på hur
rackaren flådde en häst som inte var riktigt
död. Kring det stigma han då fick (som gör sig
påmint i anfall av stamning och panisk
förlamning) bildas en hetsande
underlägsenhetskomplex som gör hans frihetsstrid febril
—-helst sedan ett av anfallen skaffat honom
brännmärket av ett sänkt sedebetyg i skolan.
I öppen kamp och med klara prestationer kan
han tvinga till aktning sin far, en mörk och
väldig bonde som trots sin vardagsgrå slitenhet
i trältjänsten är av Kvällulvs och Skallagrims
sort; scenen där Knut visar vad han duger till
genom att slå bygderekordet för vuxen karl
en slåtterdag, hör hemma i den äkta ättsagan.
Den Gud, som runt omkring honom med
blotta hotet om sin allmakt kan driva folk
till vansinne och självmord, kan han slå sig
fri från sedan han fått tillgång till böckernas
värld: han har en extatisk stund av jubel
och befrielse när första gången utsikten
öppnas, att den onda Allmakten kanske inte
existerar. Och han får kraft och vrede nog
att slita sig lös även från Gården, sedan han
upplevt sin första kärlekslycka och upptäckt
att föräldrarna belåtet mysande plockat in
även den i sina kalkyler för gårdens framtid
och ägodelarnas förkovran. Vilhelm Moberg
är inte endast den saklige och kraftfulle
epi-kern, han har också diktat »Mans kvinna».
Man erinras därom i kapitlen om Knut
Toring och hans älskade, sedan de blivit klara
över att ingendera vill eller kan binda den
andras framtid: de bli en dityramb till
kärleken som ett fritt utbyte av oförbindliga och
oupprepliga gåvor, som ett människopars nu
av fröjd utanför den tidsserie där hopp och
ängslan och beräkning måste grassera. Efter
deras sista natt, då äreporten redan står lövad
till hennes bröllop med en annan, är Knut
färdig med Guds och Gårdens värld. Hon blev
en rik och duktig mora, men blev småningom
klen och dog rätt ung; han drog bort för att
erövra ett eget rike i Staden. Det är
situationen vid slutet av första boken i Vilhelm
Mobergs nya epos.
De inflyttades problem har angett
riktlinjerna även för Ivar Lo-Johanssons
senaste, stora och tunga roman:
händelseförloppen i bägge böckerna löpa somliga sträckor
parallellt, och även i åtskilliga detaljer mötas
de två diktarna — t. ex. när Kungsgatan hos
båda blir symbolen för storstadsvärlden. Men
teknik och tendens äro väsentligt olika, och
likaså den sociala miljön och de bärande
motiven. Ivar Lo-Johansson har velat kläda i
romanform ett digert reportage om den
inflyttade generationens Stockholm, och
reportaget skall tjäna en klar, närmare bestämt
socialistisk tendens. Betecknande nog
glömmer man lätt namnet på hans huvudperson:
han är just en av de många, en representant.
Denne bondson kommer icke från Vilhelm
Mobergs primitiva Småland, som ändå till
sist blir ett slags strävt men lockande Arkadien,
utan från en utlevad bygd med
stenåldersanor i Mälardalen, där den alltför nära
storstaden i varje släktled suger till sig det sista
av folkkraften och lämnar byn och jorden åt
de hopplöst slöa och urartade.
Pojken får sin drift till stadsliv väckt av de
välklädda lärarna som förkunna trohet mot
jorden på folkhögskolan: framgent är han fylld
av ambitionen att till varje pris inte bli
kroppsarbetare, utan bo i stad och gå med krage i
arbetet. Uppbrottsbeslutet kombineras även här
med det första erotiskt laddade
könsumgänget: motparten är en lätt uppeldad, värnlöst
givmild flicka av underklassig inflyttingsläkt. I
staden lyckas han klamra sig fast i den allra,
understa tjänstemannaklassen som
brevbärar-aspirant — vilket ger anledning till
bokens-kanske fräschaste och duktigaste sociala
reportage. Flickans spår har han tappat; hon
finns-också i staden och går den för henne
oundvikliga vägen från servitris till gatflicka. (Det bör
påpekas, att det härtill anknutna reportaget
om ett av litteraturens klassiska ämnen icke,
som man av dagspressens chockerade
kommentarer kunnat tro, är bokens väsentliga
innehåll; det är f. ö. ambitiöst gjort, men förf. har
onekligen låtit sig frestas att i tradionell stil
romantisera en trist och solkig verklighet.)
Den unge brevbäraren håller på att gå under
i försöken att svara upp mot sin
herremanna-ambition, helst sedan det visat sig att han
dock icke låter sig helt inpyras av den kvava,
och bedövande tjänstemannaandan; och han
stretar ångestfullt emot vad som för honom
vore räddningen —• att acceptera sin
klass-och återta sin resning och självaktning som
508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
