Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
ödena som frigöra sig ur miljön och segra
över den. I ett par anspråkslösa, men icke
värdelösa självbiografiska romaner ur skörden
1935 är i stället Nöden själv den ständigt
segerrike hjälten. Den finländske debutanten
Eric v. Schantz har satt en paradoxalt
trotsig titel på en bok som i själva verket handlar
om hur vägen leder allt längre neråt för två
unga människor, en journalist vid en
dödsdömd svensk tidning i Vasa och hans hustru,
skådespelerska i samma stad. De få under
långsam, förnedrande och vanställande tortyr
erfara att varken kärlek, moral eller idealitet
i längden kan hålla ut mot de påfrestningar
som uppstå när man inte har något att äta.
Berättelsen är mycket konstlös, men utväljer
träffsäkert de väsentliga momenten: när den
avbrytes, helt tvärt, äro de två ute i ett
öken-likt Gehenna, raserade invärtes och utlämnade
åt hyenorna som lystet stryka omkring dem
och vänta på sitt. Boken är ett enkelt och
ohyggligt dokument om hur nöden förfular
och demoraliserar. Gustav Sandgrens nya
bok handlar däremot om hur en människa
behåller hela sin tapperhet och godhet genom
ett långt liv av hopplös nöd — därför att hon
aldrig vetat av något annat, utan från början
tvungits att harmoniskt anpassa sig efter
nödens livsform. Det är i själva verket ett lika
otäckt ämne, och det kunde — kanske borde
— ha blivit rödhet social
indignationslitteratur av det: det har i stället blivit »Historien
om en Moder», varligt och finkänsligt
översatt i den moderna proletärromanens
formspråk. Som konstverk är boken utan tvivel
det hittills mognaste Gustav Sandgren
åstadkommit: hans rena och mjuka prosa har aldrig
förr klingat så vackert — och det finns
betydligt fegare och ofruktbarare attityder
gentemot livet än den rancunefria resignation som
är bokens grundstämning. Ur den sociala
stridens synpunkt kan denna milda berättelse om
nödens rike visserligen kallas ett pacifistiskt,
men icke ett défaitistiskt aktstycke.
Om det ligger närmast till hands att
värdesätta de båda sistnämnda romanerna just som
aktstycken, så eftersträvar Vilhelm Moberg
i den romancykel han nu upplagt tydligt att
i lika mån tillgodose det dokumentariska
intresset och den konstnärliga
människotolk-ningen; den unge bjässen i svensk
romankonst är lugnt säker på att han orkar med
bäggedera. Huvudpersonen Knut Toring skall
icke identifieras med författaren: Vilhelm
Moberg bemödar sig ärligt att hålla honom
från sig på armslängd, så att han kan granskas
och karakteriseras; men samtidigt skall
tydligen Knut Torings levnadslopp innehålla den
autentiska historieskrivningen om Vilhelm
Mobergs värld. Och denna historieskrivning
skall illustrera ett samhällsproblem som blivit
aktuellt genom det moderna Sveriges
urbanisering och ståndscirkulationens påskyndade
tempo: de inflyttades rotlöshet, den splittrade
livskänslan hos stadsborna i första
generationen. Det är ett klart och duktigt genomtänkt
program, och måhända kan det anmärkas på
den föreliggande första romanen i serien, att
den ibland verkar ett känn för duktig, får ett
grand för mycket av medvetna krafttag. Som
helhet har den emellertid blivit en seger för
Vilhelm Mobergs starka, rika och vederhäftiga
konst.
Knut Toring, självlärd hemmansägarson
från Småland, har gjort litterär karriär och
fått herremanslevebröd med gott pålägg som
redaktör för en av den Stora Koncernens
veckotidningar. Han har också bildat hem
och fått barn med en kvinna som är hans vän.
Nu börjar hans arbete liksom hans äktenskap
att ta den döda vanetillvarons former; och han
har icke den traditionens samhörighet med
huvudstadsmiljön, som kunde gett en
ersättning för ungdoms- och erövringshumörets
livskällor i den trygga känslan att vara på sin
rätta plats, i sin anvisade krets. I
vantrevnaden på den sommarheta Kungsgatan drömmer
han sentimentalt om sin egen tradition som
han brutit: fädernas liv i samförstånd med
jorden och med årstidernas rytm ter sig som
ett paradis han gett till spillo. Boken är en
rannsakning och uppgörelse med dessa
dröm-merier: den redogör för hur den unge Knut
Toring tvangs att bryta sig ut ur sina fäders
värld för att rädda sitt liv åt sig — och hur
den svåra frigörelsekampen kvarlämnat
förblivande ärr av ångest och osäkerhet, som
när som helst kunna svida till och utlösa
panik. Två makter bestämde tillvaron i den
värld Knut Toring en gång föddes in i: Gud och
Gården. Gud är det vulgärare läseriets infamt
påpasslige överste länsman, Gården är bygdens
uppenbarelseform av Mammon; det går
utmärkt att tjäna båda herrarna; i den tjänsten
sammanfördes Knuts föräldrar en gång, och den
har framgent gett deras liv ett gemensamt
innehåll, som de funnit viktigare än sin
inbördes misstro och avsky. Knut är i många
avseenden sina föräldrars son, grovlemmad,
envis och obändig, med vana att hålla sina
507
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
