Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar H ar r i e
den beundran böckerna väckt. ^ Satiren över
fångvårdshumaniteten gör verkan genom sitt
harmsna patos, men Lars Hårds föregående
erotiska äventyr ha icke det allmänna intresse
förf. tillmäter dem. Det kan hävdas, att den
genomförda ironiska jargongen även är avsedd
att träffa Lars Hård själv, hans onyttiga
själv-bildningshögfärd och hans försök att maskera
sitt elände i cynism: tonfallet blir likväl i
längden tröttsamt och affekterat och vanställer
Fridegårds fasta och finslipade prosa. —
Mänskligt intressantare — fastän i konstnärligt
avseende ganska ofärdig och valhänt — är
Anders Alebys lilla studie över ett pojköde
i den frikyrkliga gudsfruktans skugga. Pojkens
befrielse, när skuldkänslan över den
förskräckliga synden att ha smekt Siri i rågåkern
upplöses i intet och han räddas till livet genom
att få rå om henne helt, kan erinra om
somliga motiv i Vilhelm Mobergs roman. Sitt
självständiga värde har Alebys bok genom vad
den berättar om liv och intrigspel i en
syd-skånsk frikyrkoförsamling. Skildringen
vanställes ibland av grimaser som inte äro roliga,
bara ohyfsade och otåliga — överhuvud
förfaller Aleby stundom till uppvisningar i
naivare cynism, t. ex. i den onödiga och
vedervärdiga episoden om dragonerna och den
svag-sinta flickan; men förf. är utan allt tvivel
initierad, och hans krönika har källvärde. Den
bildar ett slags komplement till Adrian
Wennströms något sega och omständliga,
men vederhäftiga och vidsynta redogörelse
för frikyrkopredikanternas problem och
konflikter, sådana de te sig ur de allvarligt
troendes, men samtidigt kritiskt tänkandes
synpunkt: Wennströms bok är en sympatisk
och respektingivande kyrkohistorisk källskrift,
om den också knappast längre hör hemma i
skönlitteraturen.
Den biografiska formen är mer eller mindre
iakttagen också i en rad romaner där yngre
författarinnor oberoende av varandra tagit
upp yrkeskvinnornas livsproblem. Hos
Gunhild Tegen konfronteras en klok och stark
naturveterska med en ny värld, orienterad i
ett för henne ofattligt koordinatsystem, då
hennes veke och starkt emotionelle musiker
till fästman blir Oxfordfrälst. Boken belastas
väl starkt av aktuell debatt och dagsreportage,
men har rediga grundlinjer och verkar i det
väsentliga trovärdig. Fru Cecilias
problematik i Dagmar Edqvists senaste roman stannar
däremot inom den intima livssfären. Hon
hade i sin ungdom låtit binda sig vid en för-
myndarmänniska och sedan blivit frigjord i
hemligt samliv med ett annat av hans offer,
som är den verklige fadern till hennes son.
Mannen och älskaren omkommo tillsammans
kanske genom olycksfall, kanske i strid; efter
katastrofen har hon trott sig finna en säker
tillflykt i kärv yrkeskvinneambition och
fanatiskt kamratskap med sonen; men masken
brister och hemligheterna välla fram, då hon
åter konfronteras med den plats där hon en
gång var enbart älskarinna. Och när
parbildningens tid småningom kommer även för
sonen, nödgas hon upptäcka hur mycket av
gammaldags tyrannisk moderlighet hon ändå
har att kämpa ner — det var vad hon i
bedrägligt självförsvar diktat om till
kamratskapskänslor. Dagmar Edqvist har aldrig varit så
ambitiös som i denna bok: det är nästan skada,
ty ibland tynges framställningen av hennes
beslutsamhet att icke skriva något som kan
misstänkas vara förströelselektyr. Det viktiga
är emellertid att resultatet blivit en allvarligt
beaktansvärd prestation av
människotolkning och berättarteknik. Alice Lyttkens’ nya
bok är liksom den nästföregående en piece à
thèse: men denna gång har författarinnan
motstått frestelsen att lägga karaktärer och
händelser så bekvämt tillrätta att tesen i det givna
fallet blir en truism. Jur. kand. Ann Ranmark
har under den milt mördande modersvården i
sitt högborgerliga hem fått att dras med ett
svårt kvinnligt underlägsenhetskomplex som
gör henne ur stånd att ta säkra och frimodiga
grepp i livsäventyret. Boken demonstrerar
hur Ann i sitt arbetsliv på den visa och goda
Julia Mosséns advokatkontor småningom
tvingas att handla på sin instinkt, ta sitt
ansvar, stå för sina beslut: den serie av
processer där hon ställs inför de avgörande
situationerna bildar det spännande och skickligt
byggda centralpartiet. Inför den man som
oväntat infinner sig i hennes liv fås hon att
ytterligare avstå från de skamsna försöken att
gömma undan sin kvinnlighet; men så mycket
av osäkerheten finns kvar, att hon icke i tid
kan komma sig för att gripa den lycka han
kanske hade att bjuda henne. Allt är klart och
flytande berättat, visserligen utan subtilare
omsorg om stileffekter, och det illustrerar
livfullt och korrekt ett viktigt livs- och
samhällsproblem.
I alla dessa böcker skildras hur
privatkvinnan gör sig påmind inom yrkeskvinnan
— och icke får fösas bort, utan har krav på
att få sina krafter utlösta och tillgodogjorda
510
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
