Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ivar Har r ie
form representeras slutligen av Johan-Olov
Johansson och Fredrik Böök. Johan-Olov
Johanssons historier om den gamla goda
tidens bergslagssmeder avse icke att vara
annat än pietetsfulla och varmhjärtade
kulturhistoriska miniatyrer, och de äro precis vad de
avse. Men även i soldatsonen Viktor Lejons
levnadshistoria hotar det längsta stycket av
romanen att bli enbart ramberättelse kring
en stoffmättad kulturhistorisk läsebok om
bonde- och borgarliv på 1830-talet i
nordvästra Skåne och lägerlivet på
indelningsverkets dagar. Inslagen av polemik mot liberalism
och skandinavism — som bli starkare när
Lejon i första slesvigska kriget måste ta
ställning till den sönderjydska frågan — liva upp
läseboken men hjälpa knappast fram romanen.
Men en märklig metamorfos inträffar mot
slutet, då Viktor Lejon blir ställd inför
krigsrätt för en handling av enkel mänsklighet och
rättskänsla, som likväl ofrånkomligt var en
militär förseelse: det skymfliga straff han blir
ådömd kan icke kallas formellt orättvist, men
hans innersta reser sig i revolt mot att undergå
det — hellre gå under som fågelfri och
namnlös rymling i Alle Mosse på Hallandsåsen!
Här är en äkta tragisk konflikt gestaltad med
säker hand och mäktigt patos. Det är
omisskännligt en diktares uppgörelse med livet som
oemotståndligt söker sig utlopp.
Helt suveränt ha, som var att vänta, både
den biografiska formen och det historiska
perspektivet genomförts i Harald Beijers
senaste ättsaga. Anmälaren har förut haft
tillfälle att karakterisera hans hårdnackat
fasthållna stil och maner. Även
livsåskådningen från hans tidigare böcker går igen i den
nya —■ fast denna gång med en ny, mäktigt
suggestiv symbol, ångaren Rättfärdigheten,
vars stäv dyker upp i skeppsredaren Helmer
Gallos drömmar var gång han gjort något av
de avsteg från rättens väg som leda hans eget
öde, och deras som han måste dra med sig,
åt helvetets håll. Men denna gång har Harald
Beijer utvecklat sina stående ledmotiv i en
större och rikare symfoni än någon gång förr.
Och ett nytt motiv har flätats in —- hur
Jockum, musikern och bokföringsexperten,
befrias ur den värld där Ångaren
Rättfärdigheten forslar straffet i syndens spår:
befrias därför att han i sin tröstlösast dyiga
förnedring tvingats att släppa budet »hävda
dig själv» för behovet att leva ut sig själv.
Det är skäl att erinra om att ingen svensk
epiker av yngre generationer har hans
konstruktiva kraft och framför allt hans förmåga
att objektivera det livsinnehåll han är nödgad
att ge diktens form. Hans epik är värdefull
även att ta märke på — därför att den
representerar det längsta tänkbara avståndet från
den självbiografiska och självupptagna
romanens faror.
512
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
