Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lützen-psalmen. Av Johannes Ljunghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Ljunghoff
tiska kompositionen »Herrgott, nun schleuss
den Himmel auf»! i a-moll och slutar med
dominanten. Altenburgs tonsättning till
Psalt. 116 »In Ångst der Hellen» företer
också stora likheter med psalmen i fråga.
Men särskilt är den för A. alldeles speciellt
karakteristiska kompositionen »Aus Jacobs
Stamm ein Stern» utomordentligt lik
»Ver-zage nicht» och har alldeles samma
linje-föring.
Att den melodi, som användes när
psalmen sjöngs vid Lützen, måste ha ett
särskilt värde från historisk synpunkt, säger
sig själv. Vad det musikaliska värdet
angår, tyckas meningarna däremot vara delade.
Somliga anse melodien tillkrånglad och
nästan underhaltig. Andra åter höja den till
skyarna: »Etwas so Eigentümliches gibt es
in der ganzen Melodienschatz der Gemeinde
nicht wieder. Hei, wie da die Mähnen der
Streitrosse fliegen! Hei, wie da Gustav
Adolfs Scharen anstürmen, schneller denn
die Adler und stärker denn die Löwen!
Drom-meten und Pauken rufen zum Ringen der
Schlacht, aber auch zum stillen Ringen des
Gebets» (Nelle). Tidigt kom den
altenburg-ska melodien emellertid att ersättas av den
nu hos oss brukliga, den s. k.
»Lindenschmid-visan» från 1530, vilken i vår psalmbok
användes till ps. 138 (»Kom, Helge Ande, till
mig in»).
Så förhåller det sig alltså enligt Kitzig
med Altenburgs del i Lützenpsalmen.
Vad Stockmann beträffar, kan han lika
litet som Altenburg anses ha författat
psalmen. I den förut citerade notisen om
honom i en svensk psalmbok från 1922 äro
f. ö. samtliga uppgifterna om honom
felaktiga, beroende på förväxling med en
senare diktare. Den Stockmann, som skulle
kunna komma i fråga som författare till
Lützen-psalmen »Verzage nicht», levde
naturligtvis inte på 1800-talet utan på
1600-talet. Han hette inte heller August
Cornelius utan Paul, och han var inte professor
i Leipzig utan dog 1636 som präst i Lützens
församling, efter att 1623—-24 ha varit
fält-och skepps-präst under Gustav Adolf i
Stockholm och 1624—25 präst för de tyska
vapensmederna vid kronofaktorierna i
Norrtälje. Det enda skälet till att antaga honom
som författare till psalmen är att det förut
nämnda anonyma »Epicedion lamentabile
etc.» från 1632, i vilket psalmen tidigast
föreligger tryckt, flera gånger uppträder
hopbundet med Stockmanns sorgetal och
sorgekväden (»Lamentationes») med
anledning av Gustav Adolfs död. Att Epicedion
emellertid inte ursprungligen haft något
samband med Stockmanns skrifter har
Kitzig givit fullt acceptabla bevis för. Och att
Stockmann skulle kunna vara författare till
Epicedion och den däri ingående psalmen
»Verzage nicht», anses av
Stockmann-kän-naren Dr. Stövesand från stilkritisk
synpunkt uteslutet.
Äro alltså både Altenburg och
Stockmann ur räkningen som diktare av
»Verzage nicht», synas enligt Kitzig alla skäl
tala för att det är konungen och hans
fältpräst Jacob Fabricius som skrivit psalmen.
Av de fyra äldsta trycken nämna
visserligen varken Epicedion (1632) eller
Clau-ders Psalmodiæ novæ (1636) något
författarenamn. Epicedion kallar psalmen
endast »Königlicher Schwanengesang, So Ihre
Majest, vor dem Lützenschen Treff en
innig-lichen zu Gott gesungen.» Och Clauder har
ingen överskrift alis. I Webers
Gesang-büchlein (1638) tycks, såsom förut är
nämnt, Michael Altenburg på grund av
missförstånd vara angiven som författare.
Men i Dresden-hovpredikanten Mengerings
skrift »Blutige Siegeskrone» (1633) har
psalmen överskriften: »Zugabe der S. Kön.
Mayt. zu Schweden Lied, welches Sie vor der
Schlacht gesungen.» Strängt
grammatika-liskt kan uttrycket »S. Kön. Mayt. zu
Schweden Lied» knappast betyda något
annat än att psalmen inte bara är sjungen
utan också diktad av konungen. Om
Fabricius är här inte alis tal. Gustav Adolfs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
