Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Lützen-psalmen. Av Johannes Ljunghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes
Ljunghoff
en av sina kolleger, avlidne teologie
professorn och superintendenten Lehmann i
Leipzig (1615—1699), vilken som fattig
student varit föremål för fältmarskalken
Lennart Torstenssons välvilja och under
sin tid som informator hos den svenske
majoren Ulfsparre ofta varit gäst hos
fältmarskalken samt därvid av denne erfarit
»icke bara att den svenske monarken
författat den ifrågavarande sången på prosa
och att Fabricius satt den på rim utan
också att Fabricius i Weissenfels, vid
ankomsten av konungens lik, visat
fältmarskalken själva det papper på vilket
konungen egenhändigt skrivit sången.» Allt detta
hade Rechenberg meddelat Dr. Mehl,
vilkens anteckningar härom Bergmann
avskrivit. Till yttermera visso har Bergmann
på heder och ära förklarat, att han fått
samma meddelande muntligt genom en
mycket gammal släkting, pastor Schindler
i Hohenhaida vid Leipzig, vilken i sin tur
fått det av Rechenbergs son.
Så långt Kitzig kunnat kontrollera denna
tradition, har den visat sig korrekt. Och
det föreligger därför ingen anledning att
betvivla den, även om den inte kan anses
fullt bevisad.
Att konungen ensam skulle ha författat
psalmen, är en hypotes, som Kitzig inte
alis diskuterar. Den är också i själva verket
högst osannolik. Är det konungen ensam
som författat psalmen, borde traditionen
rimligtvis ha känt detta, och när den nu
närmast hänför psalmen till Fabricius, är
det mera troligt att kungens del i psalmen
är en fri traditionsbildning än att Fabricius’
andel däri skulle vara det. Om konungen
ensam diktat psalmen, är det vidare
fullständigt uteslutet, att hans närmaste
fältpräst och »biktfader» inte skulle ha vetat
det. Och att Fabricius då inte nämnt det
vare sig i sitt liktal i Wolgast (»Justa
Gustaviana») eller vid något annat tillfälle,
är mer än underligt. Särskilt som han i sitt
liktal utförligt uppehåller sig vid konungens
språkbegåvning och vältalighet samt
citerar ett flertal yttranden av honom, bl. a. ett
omedelbart före slaget vid Lützen.
Anmärkningsvärt vore då också, att författaren
eller redaktören av »Epicedion», vilket ju
utkom så gott som omedelbart efter
slaget vid Lützen, tagit upp psalmen och
ställt den mitt emellan några dikter om
Gustav Adolf utan att uttryckligen ånge
konungen själv som författare till psalmen.
Det enda rimliga antagande, man här kan
göra, är att »Epicedions» författare eller
redaktör inte känt namnet på psalmens
författare — såvida inte författaren av de
övriga dikterna i »Epicedion» också
författat psalmen, vilket väl är det mest
sannolika.
Innan vi ytterligare pröva traditionens
uppgift om psalmen såsom författad av
Gustav Adolf och Jacob Fabricius
tillsamman, kan det vara skäl att dröja något
vid vad man vet om den senare.
Född den 19 juli 1593 i Köslin i
Pommern och son till en fattig skomakare blev
Jacob Fabricius vid 8 års ålder
föräldralös och måste sedan till stor del taga sig
fram på egen hand. Redan på gymnasiet i
Köslin utmärkte han sig för sin skicklighet
att skriva vers både på latin och på tyska.
Efter vidare utbildning i Stettin, Lybeck
och Rostock blev han först lärare och
diakon i sin hemstad, varefter han 1620 av
hertig Bogislav XIV kallades till hans
hovpredikant och blev bofast i Stettin. Sex år
därefter blev han teologie doktor. Och när
sedan Gustav Adolf 1630 ankom till
Tyskland, kallades ban — givetvis med
hertigens tillstånd — till hovpredikant hos den
svenske konungen och blev i denna
egenskap preses för det svenska fältkonsistoriet.
Gustav Adolfs förutvarande hovpredikant,
Johannes Bothvidi, hade nämligen samma
år blivit biskop i Linköping. Gustav Adolf
var vid denna tid 351/2 år, Fabricius 37.
Från slutet av januari 1631 följde
Fabricius så den svenska hären ända till slaget
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
