Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk skönlitteratur i Finland,
arkaiserande stil, som visserligen motsvarar
det en smula affekterat tillspetsade
innehållet? Läsaren frågar sig om man verkligen
någon gång i historisk tid uttryckt sig så
märkvärdigt och snirklat som Samuel
Henriksson gör det i funktionalismens tidevarv.
Genom sin roman »Taina»harTrro
Colliander gett ett slutligt vittnesbörd om sin
talang. Den nya boken är utan ali jämförelse
det bästa verk denne författare skapat. Det
mest glädjande är att Collianders utveckling
visar en stadigt stigande linje: man har
därför skäl att vänta sig mycket av honom i
framtiden. Också »Taina» är som de flesta av
Collianders berättelser en historia från
Karelska näset med dess förfallna ryska villastäder.
Colliander har vuxit upp i S:t Petersburg ocb
har långa tider varit bosatt vid ryska
gränsen, han känner sålunda av självsyn och
lång erfarenhet det han skriver om. Taina
är en ung flicka som flyr undan
bolschevi-kernas skräckherravälde och hamnar i en
gudsförgäten avkrok i den finländska
landsorten. Kring denna huvudperson samlar
sig en skara ryska emigranter, präglade av
ryssens hela personliga charmfullhet, men
utan ryggrad och målmedveten vilja. De
lever inte i nuet, utan endast i minnena från
en sjunken och förgäten glansfull epok.
Också Taina är bara en vrakspillra från det
förgångna, vilken viljelöst driver omkring
för dyningarna från det politiska
världsskeendets stormar.
Collianders stil, som tidigare ofta varit
hård och brutal, med något av träsnittets
primitiva grovhet över sig, har här blivit
mjuk och smidig och smyger sig intimt till
dessa själar, som vaggar omkring i tillvaron,
drivna hit och dit av lyriskt böljande
stämningar. Men en sak har Colliander inte ännu
lärt sig i denna studie över ryskt psyke:
nämligen det som Almqvist kallat »sättet att
sluta stycken». Även om »Taina» är mera
sammanhängande och ger ett klarare uttryck
åt författarens intentioner än hans tidigare
böcker, måste den lilla romanen trots allt
även den rubriceras som en torso, berättelsen
slutar alldeles abrupt och upplöser sig i intet.
Det är visst sant att boken skildrar ett liv, som
rinner upp ur tomhet och åter svinner i
tomhet, men läsaren stannar i varje fall
villrådig och otillfredsställd inför den
fragmentariska upplösningen — som ingen
upplösning är.
35—Ord och Bild, 45 :e årg.
N in o Runeb er g.
I sin nya bok »Utan örnar» fortsätter
Örnulf Tigerstedt linjen i den intressanta
essaysamling »Skott i överkant», som han
utgav för ett par år sedan. Boken är en
brevroman; originellt nog diskuteras Tigerstedts
problem, motsättningen natur-kultur i en
rad brev till en ung dam. Författaren har
rest upp till Petsamo, och vildmarksnaturen
med de här och där framskjutna förposterna
för mänsklig teknik och kultur ger honom en
för de rent yttre sinnena påtaglig bild av
den motsättning, över vilken hans liv och
dikt spänner sig. Denna motsättning är
inte bara någonting yttre, ett tidsproblem,
som skarpast kanske möter oss i
motsättningen mellan tidens dyrkan av blodet och
instinkterna å ena sidan och tidens krav på
disciplin och underkastelse under vissa
normer å andra. Det finns i Tigerstedts reaktion
en starkt personlig not: han karakteriserar sig
själv som en hjärtnupen sentimentalist, en
obotlig romantiker, som söker egga sina
krafter genom att tala om »form» och »öde»
och »uppgiften». Tigerstedt har tidigare fångat
denna motsats i en bild: det ena jaget inom
honom är korsaren, vars vimpel fladdrar i
vinden från ingenmans farvatten — det är
hans poet-jag, som fåfängt bemödar sig om
trohet mot den sociala gemenskap han
tillhör; det andra jaget inom honom är
tidsfilosofen, vars krav på individens uppoffring
545
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
