Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - François Mauriac. Av Hugo Swensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francois M a u r i a c. Teckning av Roger Wild.
Francois M au r i a c
Av Hugo Swensson
JLrANQOIS MAURIAC, vilket ansikte!
Tar man bort de världsliga mustascherna,
har man lör sig en förnäm jesuit, van att
pejla och genomlysa själar, sorgset van vid
den orenlighet de dölja i sitt djup,
desillusionerad men utan bitterhet, ty hans ögon
och händer äro barmhärtiga, och när han
lyfter sina hemska eller motbjudande fynd
i dagen, älskar han dem med en apostels
medlidsamma kärlek. Varje hans verk är
ett »se människan». Hans varsamhet och
hans förståelse äro utan gränser, och han
dömer icke, ty ban vet för mycket. Likt en
läkare vid en spetälskekoloni har han
frivilligt stängt sig ute från de friskas glada
gemenskap för att offra sig och vårda, och
även för de till synes hopplösa fallen ut-
pekar han den . enda väg som finns att gå,
vägen inåt och sedan uppåt, självprövningens
och religionens.
Han är alltså en religiös moralist, utan
tvivel den mest inträngande som våra
dagars skönlitteratur har att uppvisa, men en
moralist utan spår av salvelse och
självgodhet, utan en beklagande suck över
människornas ondska. Han älskar det sjuka och
förvridna, icke av hemlig lust att känna
lukten av ruttet, utan därför a.tt det kan
helas och rätas ut. Själv tror han sig icke
om att göra det, ty han är ingen
patentdoktor. Han kan bara, lågmält och med
övertygande klarhet, demonstrera fallet, för
att sedan lämna plats åt Den, som kan
böta.
547
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
