Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - När Leopold var tidningsman. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Otto Sylwan
nerligen aktningsvärda strävanden och sin
ohjälpliga moraliska tarvlighet.
Leopolds ungdomsdröm att bli ett
revolutionärt geni i vitterheten hade snabbt
förflyktigats; hans intressen gledo över åt det
samhälleliga, han arrangerade sig en
»medel-filosofi» med borgerlig prägel. Detta
framträdde i hans författarskap just under dessa
år efter Gustaf III: s död, och huru han
därvid hos Rousseau, närmast i »Emile», fann
stöd för detta, det är ett viktigt, i viss mån
överraskande resultat — bland andra — av
doktor Johanssons forskningar.
Det heter s. 25: »Att Leopold lockades
från Uppsala till hovet var utan tvivel ett
misstag.» Satsen synes mig diskutabel,
åtminstone om man byter ut »lockades» mot
»lät sig locka». Att Leopold själv någon
gång yttrat en sådan mening är inte
avgörande. Förf. anser att han »skulle ha blivit
en bättre människa som professor än som
hovman». Det är möjligt — men hade han
funnit trevnad i småstaden? Det hade väl
då knappast blivit någon kraschan på
nattrocken. Och var han inte i själva verket
mera publicist, essäist än forskare? Flera
smärre saker låta ännu läsa sig och med full
rätt betecknar förf. den i hans Skrifter icke
intagna uppsatsen om Rousseau såsom »en
karakteristik av rang».
Bredvid Leopold skymta bifigurerna: hans
trogne beundrare, den alltid sure Blom,
Barfod, nu berömd såsom skånska adelns
krönikör, med tydliga anlag för modernt reportage,
Cederhjelm, en originell »frilans», och
Stenhammar — borde inte han haft en teckning i
förbigående ?
Annars finner verkligen en anmälare inga
luckor att påvisa, inga önskemål att framföra.
Man klagar nu — och med rätta — över den
formidabla volymen av de litteraturhistoriska
avhandlingarna; här är omfånget betingat
inte av oförmåga att behärska ämnet, av
löshet i disposition och framställning, utan
av mängden av fakta.
Det är sällsynt att fullständighet och
minutiös noggrannhet i det bibliografiska,
skärpa i efterforskningen av författarskap
o. a., förmåga att ordna och värdesätta ett
brokigt material förenas såsom här. Det
gedigna arbetet har också fått en gedigen
utstyrsel som hedrar både den anonyme
»förläggaren», författaren och tryckeriet. Att
varje exemplar av boken bringar ett nummer
av Extra Posten i original, må nämnas som
vittnesbörd om den kräsna omsorgen.
560
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
