Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - När Leopold var tidningsman. Av Otto Sylwan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/. T. Sergel: Carl Gustaf af Leopold.
När Leopold var tidningsman
Av Otto
II JTT NYTT AVSNITT i vår
presshistoria gör Extra Posten inte, den är direkt
avkomling av Stockholms Posten, satt upp
av dennas ursprunglige förläggare,
bokhandlaren J. C. Holmberg som manövrerats ut ur
denna. Såsom konkurrent hade Extra Posten
kunnat bli farlig för den äldre, om den inte
fått en bråd död efter knappa tre år.
Förutsättningen för dess tillkomst var
Reuterholms tryckfrihet, och med dennas
indragning var dess öde givet. Att bladet fått en
monografi av de relativt monumentala mått
som den föreliggande, det motiveras av dess
insats; 1790-talet var ett upprört och även
hos oss märkligt skede, och Extra Posten
var organ för Leopold.
Brokig till innehållet bör en tidning vara,
var det ock redan i gamla dagar, om man inte
ser till vart och ett av de små numren utan
hela följden. En uttömmande redogöreles
för den måste då, såsom J. V. Johansson
Sylwan
gjort i sitt nyutkomna stora arbete om
Extra Posten, ges genom en resonerande
bibliografi, det är villkoret för att sedan
själva historiken skall kunna göras läsbar.
Det har också lyckats här. Ännu ett eller
annat kunde skjutits över till bibliografien,
men alltigenom flyter framställningen klart
och lätt. Detta åter hänger på att
författaren, med sin utomordentliga precision i
detaljerna, dock inte fastnar i dessa utan
inordnar dem i deras sammanhang med tidens
strömningar.
Leopold var icke Extra Postens redaktör,
blott dess främste medarbetare, han satte
knappast sin prägel på bladet, men han skänkte
det dess betydelse. Han har inte skrivit
något som består, men han förblir en gestalt
i vår litteraturhistoria, som inte kan motas
ut ur den. Någon »räddning» har författaren
inte velat ge, hans inställning är kritisk, och
han låter sin huvudperson te sig i sina syn-
J. Viktor Johansson, Extra Posten ijg2—1795. Studier i 1790-talets svenska press- och
litteraturhistoria. D. i—2, 304 o. 187 ss. Göteborg, Elanders boktryckeri 1936.
559
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
