Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Narvamonumentet. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf S c hü c k
XII:s stora slottsbygge, och det är
modellerat vid den tidpunkt som Narvaslaget
utkämpades. Fouquets bronslejon
personifierar således den svenska stormaktstidens
sista stora livsyttring.
Man kan understundom möta en mer
eller mindre dold skepticism vid tanken
på att hugfästa Narvaminnet. Med allt fog
kan invändas, att segerns frukter aldrig
blevo effektivt utnyttjade, vilket bevisas
främst utav det faktum, att den omstridda
staden fyra år senare föll i tsar Peters
händer. Det kan, om ock med mindre skäl,
sägas att nutidens estniska nation är föga
romantiskt inställd eller att uppresandet
av ett svenskt bronslejon på Narvas hed
mera vittnar om vår förkärlek att dröja
vid historiska minnen än vår vilja att
positivt stödja den unga estniska republiken.
Slutligen kan invändas, att det lyckliga
Sverige, som mer än ett sekel varit
förskonat från krigets fasor, icke bör påkalla
uppmärksamhet för fordomtima militära
bedrifter inom ett land, där man för blott
sjutton år sedan kämpade en förtvivlad
kamp för sin frihet.
Är en dylik kritisk inställning befogad
eller icke ? Vid en diskussion av denna fråga
bör man utgå från vissa obestridliga
premisser. En av dem är, att man i Sverige
alldeles oberoende av skilda politiska
åsikter — jag medräknar givetvis icke vissa
ytterlighetsriktningar — varit enig om, att
närmare förbindelser med de unga baltiska
staterna och i främsta rummet Estland
böra eftersträvas och uppmuntras. En annan
premiss är den ökade förståelsen för våra
traditioner — vi ha fjärmat oss åtskilligt
från 1800-talsradikalismens naiva och
självgoda betygsättning av våra historiska
minnen. Låt vara att mycket av vår tids
jubileumsfirande kan förefalla krystat och
omotiverat — ingen vill dock bestrida att
Gustav II Adolfs-utställningen 1932, det
enkla högtidlighållandet av 200-årsminnet
av 1734 års lag eller riksdagsjubileet 1935
bidragit till att stärka känslan för
sambandet mellan gångna sekler och nutiden.
Det vore ödesdigert att glömma, att den
lysande Narvasegern nio år senare följdes
av det bittra nederlaget vid Poltava och
kapitulationen vid Perevolotjna. Förlusten
av vår baltiska riksdel åren 1702—10 och
den följande ockupationen av Finland
bildar den dystra epilogen till vår
storhetstids epos. Alldeles oavsett historikernas
inställning till KarlXILsstrategi och politik,
där omdömena alltid komma att växla,
kunna vi dock enas om, att Narvasegern
klart visade vad den karolinska
krigsmakten kunde förmå vid försvaret av det
vidsträckta rikets landamären, innan dess
slagkraft försvagades av krigets
långvarighet, fälttågen i avlägsna länder och en
permanent kamp på alla fronter mot
fiendernas växande skara. De 700 svenska
krigare, som offrade sina liv under slaget,
äro främst förtjänta av att hedras med en
tacksamhetens minnesvård. Men det gäller
alla våra landsmän, som stridit och blött
på denna västerlandets utpost mot öster,
alltsedan Pontus De la Gardie med
stormande hand 1581 ryckte Narva ur ryssarnas
händer fram till 1704, då dess siste svenske
kommendant Rudolf Henning Horn med
sin av sjukdom decimerade besättning
kämpade med förtvivlans mod på de
sönderskjutna bastionerna.
I de baltiska städernas krets erinrar oss
Dorpat om en kortvarig, om ock
betydelsefull kulturinsats förknippad med Gustav
II Adolfs och Johan Skyttes namn. Men
dessa minnen äro icke längre synliga för
ögat: 1600-talets universitetsstad blev
nästan utplånad under det stora nordiska
krigets förödelse. Huru annorlunda ter sig
icke Narva! Ännu i dag är denna stad ett
intakt monument över den karolinska
arkitekturen och fästningsbyggarkonsten
•— i Sverige har den endast sin
motsvarighet i Kalmar. Och likväl är anblicken
av Narva mera imposant. Mången tänker
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
