Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Benjamin Höijers intryck från Paris år 1800. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Höijer
Spelbank. Teckning av Guérin. 1799.
alla tycktes vara kopierade efter samma
skräddarmönster, under det att deras
ledsagarinnor satte en ära i att alla
representera olika sidor av skönheten.
I närheten av det minnesrika
Bastilj-torget öppnade gemytliga utvärdshus sina
gästvänliga portar åt törstande kunder,
vilka sjöngo, skrattade, dansade och roade
sig med äkta gallisk livsglädje.
Ett annat sällskapsnöje var besöken på
teatrarna, vilka varje kväll fylldes av
entusiastiska åskådare. Man åt middag klockan
fem och kunde sedan vid sextiden begiva
sig till exempel till Operan för att beundra
baletten Psyke eller till Opera Buffa på
Rue de la Victoire med dess utmärkta
italienska musik eller också till någon av
boulevardernas småteatrar. Men Benjamin
Höijer erfor föga beundran för Operans mest
berömda sångare, Lais. Hos vissa sångerskor
fann han »glapissement i stället för sång».
Mademoiselle Isnard och Mademoiselle
Phi-lis överträffade emellertid i sång allt vad
han hittills hört. Franska teaterns tragiska
skådespelare, såsom den berömde Talma,
framkallade ingen hänförelse hos vår unge
filosof. Han förebrådde dem deras brist på
sann känsla och överdriven imitation av
antiken. Han gick så långt i sin besvikelse
att han ej fann en enda gest som ej var
falsk. »Att apa antikens näsor och kostym
tycker jag är alltid en mager tröst.»
Antik-vurmen sträckte sig dessutom till de fria
konsterna och var i allmänhet av en sådan
ton »att en fremling tror sig vara i Rom i
dess förnedringstillstånd under Cesarerna».
Aktörernas grimaser och kroppsvridningar
voro i hans ögon bland det fulaste man
kunde se.
I komedien och det vardagssentimentala
däremot ansåg han att ingen nation kunde
mäta sig med fransmännen. I ett av sina
brev till grevinnan Rosenstein uttrycker
han sin livliga beundran för Madame
Saint-Aubin på Théåtre Favard och prisar hennes
»finesse, variation i spel, ledighet och välde
586
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
