Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Benjamin Höijers intryck från Paris år 1800. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benjamin H ö i j e r s intryck f r ån Paris
år 1800
Boulevard des Italiens. Kopparstick av V[o y s ar d efter
teckning av Desrais. 1799.
Den berömde vetenskapsmannen Villoison
lyckades ej inge honom större vördnad när
hans »omdömen flödade som en ljuvlig
sömnlockande kaskad ifrån hans lärda,
rosenröda läppar». Frankrikes mest spridda
tidskrift bar visserligen den lovande titeln
»den filosofiska, litterära och politiska
dekaden» och sysslade alltså med allt som
utgjorde den svenske filosofens ideala
tankevärld, men den nöjde sig med att försvara
de olika regeringarnas opportunistiska
tendenser. I rak motsats till sin svenska
kollega hade chefredaktören Guinguiné
begynt sin litterära bana med att lovprisa
Jean-Jacques Rousseau för att sedan bli
en av Mirabeaus hemliga agenter, Dantons
trogna »tidningshund», direktoriets ödmjuka
tjänare och slutligen Napoleons
inställsam-me smickrare. Detta senaste drag gjorde
Höijer desto mer ogynnsamt stämd, som
han i förste konsuln såg »mannen, vilken
förberedde det galliska kejsardömets
restauration efter Karl den stores mönster». Den
unge statschefen, vilkens hy blivit brun
som en zigenares under Egyptens stingande
sol, och vilkens rykte omgivits av
Orientens legendariska sagoskimmer, framstod
för honom som den äregirige generalen,
vilken av personliga skäl ämnade göra slut
på det republikanska statsskicket, då män
som Carnot skulle ha kunnat vända allt
till något bättre, om ej till det bästa. Med
besvikelse måste den svenske filosofen
konstatera att det franska samhället liknade
en kropp där lemmarna gått ur led och där
tankemotsatserna under revolutionsåren
urartat till samhällsupplösande partiväsen.
De offentliga myndigheterna hade förlorat
ali respekt, liksom politikerna mist ali sann
mannakraft.
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
