Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Benjamin Höijers intryck från Paris år 1800. Av Olof Höijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Höijer
Han hade hoppats göra bekantskap med
republikanska dygdemönster men mötte
framför allt äregiriga och föga idealistiska
»arrivister». Carnot var ett av de få
undantag han beundrade. Egoistiska
politiker, djärva äventyrare och föga
samvetsömma börsspekulanter hade tagit de
medborgerliga hjältarnas plats. Nationens
moraliska stomme hade liksom frätts sönder
av revolutionsårens våld och anarki. De
första årens republikanska idealism hade
snabbt urartat i ett tyranniskt
våldsregemente, som långsamt men säkert förde den
franska nationen mot ett kejsardöme under
general Bonapartes styrelse. Och Benjamin
Höijer insåg att denna utveckling av den
galliska inrikespolitiken oundvikligen skulle
framkalla svåra förvecklingar i
förbindelserna med utrikes makter, i stället för att
bringa de europeiska folken en rationell
och lagbunden frihet.
Det var dessutom en verklig
intellektuell plåga för honom att konstatera
hurusom ali tysk vetenskap i Paris ej
betraktades annorlunda än som trångsynt
pedanteri, ett slags »barbarisk» arbetsamhet att
samla citationer. Det dåvarande Tysklands
mäktiga filosofiska uppsving och litterära
romantiska pånyttfödelse fann ingen sann
förståelse hos Frankrikes lärde. Denna brist
på förståelse för de tyska idéerna, som
spirat upp under inflytandet av den franska
revolutionens stimulerande frihetsbudskap
och internationella solidaritetsevangelium
och funnit så glänsande andliga
fackelbärare som Kant, Fichte, Schelling, Schlegel,
Goethe och Schiller, framstod som ett
olycksbådande omen för de europeiska
folkens fredliga samarbete för en mer rationell
frihet och en djupare civilisation.
Benjamin Höijers intellektualistiska
filosofi ville genom ständiga meditationer,
noggrant kontrollerade av erfarenheten,
oavbrutet förbättra mänsklighetens villkor.
Men parisarna voro framför allt upptagna
med att främja sina små personliga
intressen. Förresten lade de i dagen en
högmodig obetänksamhet, en beklaglig
oförmåga att se verkligheten i ansiktet utom
när det gällde att främja sina individuella
fördelar. När man händelsevis i en
salong anmärkte att en bok behandlade
metafysik, betydde det att den ej längre hade
något värde. Om man gick så långt att
man betecknade arbetet i fråga som en
djupsinnig metafysisk spekulation så voro
både författaren och hans verk
ofrånkomligen dömda. Höijers egen livsåskådning
betraktades antagligen som en galenskap,
eftersom den önskade inrikta alla krafter
på sanning och skönhet, än mer
nödvändiga för människoanden och dess
värdighet än mat och dryck för kroppen.
592
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
