Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Erik Kihlman. Av Nils Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik K i h I m a n
Av Nils
JL AN HÖRDE TILL DEM som voro
förmer än sitt verk. Ingen aldrig så fullständig
kännedom om hans författarskap, ingen
aldrig så riktig värdesättning av de insatser
han gjorde som litteraturhistoriker,
kritiker, översättare, utgivare och debattör i
dagens brännande frågor kan skänka Erik
Kihlman full rättvisa. Han var en alltför
frikostig natur för att vilja och kunna binda
alla sin själs krafter vid den tryckta
bokstaven. Han var lika mycket friluftsmänniska
som bokmänniska, och hans gästfria hem stod
alltid öppet för hans många vänner. Tidigt
spelade han en roll i studentlivet, särskilt
Afzelius
inom Nylands nation, vars kurator han var,
och i likhet med många andra, som senare
gjort sig kända, debuterade han i
Studentbladet med recensioner av skönlitteratur,
teater och musik. Han var sällsynt mångsidig:
hans lyriska begåvning var obestridlig och
hans musikintresse mer än vanligt starkt.
Men om han i hemmet lät andra lyssna till
sitt violinspel, så behöll han nästan alltid
verserna för sig själv — i onödan öppnade
han sig inte för andra. Av naturen var han
ingen politiker. Förhållandena tvang honom
som så många av Finlands svenskar till
aktivitet. Han var alltid villig att tjäna större
6oi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
