Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - T. S. Eliots »The Waste Land». Av Karin Boye - Underligt och inåtvänt. Av Hj. Krokfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karin Boye
samma mån som den koncentrerar sig till en
starkt personlig upplevelse. Och härstammar
inte alltid makten i den profetiska rösten just
från sammansmältningen mellan det djupast
personliga och det vidast allmänna? Så blir
också den otillgängligaste och mest särartade
bland diktare en tolk för sin tid, då han med
skälvande läppar bekänner vår rädsla för
hängivelse, vår rädsla för gemenskap, vår rädsla
för ansvar och gör denna rädsla till grunden
för ödelandets förtvining.
Diktaren har ingen förklaring att ge, inget
botemedel att anbefalla. Han har ingenting
annat än sitt lidande och vissheten om var
dess kärna ligger. Men fyller han inte därmed
sin uppgift?
Då man frågar sig, hur Eliots dikt i ali sin
svåråtkomlighet kunde utöva ett sådant
inflytande som den faktiskt gjorde, är det
alltså inte nog att svara: formexperimentet lockar
alltid snobbarna. Längre når man visserligen,
om man formulerar svaret så: diktaren har
gripit tillbaka på något av det mest levande
i vårt uråldriga rituellt-mytiska arv. Men inte
heller det är tillräckligt. Den egentliga
orsaken är väl till sist, att Eliots underliga Waste
Land, lärdomstyngd och omedelbar,
chockerande traditionslös och urtidstraditionell, trots
sin form eller genom sin form har lyckats
ge ett så starkt uttryck för en levande vånda
i tiden som det bara är den stora dikten
förunnat.
UNDERLIGT OCH INÅTVÄNT
Av HJ. KROKFORS
Underligt och inåtvänt,
med ett ögondjup, som inget
mänskligt mått kan mäta,
ser den man, som hemåt vänt,
tyngd av tystnaden i skogar,
drypande av höstens väta.
In i allt sitt bottenlösa
svårmod har han sett,
och hans ögon skåda ännu
som emot en aftondunkel,
skumnad och oändlig slätt.
Fråga inte! Vad betyder
fladdrets meningslösa frågor
för en man som sett sitt inre
lyst av ensamhet och bottenlösa,
öde myrars fosforlågor.
610
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
