Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Franz Werfel. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl David Marcus
att varje människa bedömes blott efter sin
arbetsprestation och dess materiella resultat.
På grund av denna helt och hållet sakliga
inställning, som verkligen blott ser de yttre
tingen, har vi nått fram till realism och till
slut rent andligt sett till den naturalistiska
nihilismen. Och det hjälper föga, om vi dyrkar
proletariatet eller den nationella staten som
det högsta idealet, i båda fallen går vi själva
under i en massrörelse, en masspsykos varvid
är att märka hur alla rörelser krampaktigt ge
sig sken av religiös nyväckelse.
Men allt vad själ, vad innerlighet, hjärta
heter har gått sin väg, varpå Werfel uppställer
det axiomet att utan innerlighet finns ingen
yttre värld, utan fantasi ingen realitet!
För att slingra oss undan den fruktansvärda
snara vår kultur har fastnat i, för att
övervinna nihilismen och känslan att nödgas
vandra i en oändlig öken, fordras nu som
ständigt i mänsklighetens historia en verklig
religion, en själens, en innerlighetens, och för
Europa finns det blott en sådan, kristendomen
eller bättre sagt Kristi lära som den en gång
förkunnades. De som predika jordreligionen
fråga med häpnad varför? Därför att denna
kristendom ännu knappast anats i hela sin
vidd, därför att den ensamt betyder
genombrottet av det rent andligt-eviga hos
människan. Denna bekännelse från Franz Werfel
är märklig nog. Hans uppfattning av Kristus
och kristendomen är helt och hållet densamma
som kommit till uttryck i den kanske djupaste
och mest säregna tolkningen av frågan, i
Vilhelm Grönbechs framställning för några år
sedan, och på så sätt närmar sig den ypperste
religionstolkaren i nordisk diktning den störste
skalden i Österrike. Och denna deras
värdering av Kristi förkunnelse ligger ju hos Werfel
alldeles öppen som utgångspunkt, hos
Grön-bech dold i en den mest djupa allomfattande
kritik av vår egen tid.
Så sluter sig ringen. Redan vid den
ungdomliga debuten var Werfel icke blott en
poet i sedvanlig mening, i sin förening av
Västerland och Österland måste han bli mera,
en kritiker, en värdesökare, en grubblare, en
sökare, han upptäckte i stormande jubel
människan på nytt, han sökte henne överallt, men
när han fann hennes tragiska begränsning i
samtiden och även inom sig själv, blev han
anklagare mot mänskligheten och själva
jorden. Han kunde inte stanna i sin roll som
domedagsprofet, han måste vidare över allt vad
tvedräkt, dualism inom den enskilde, själens
undergång hos massan heter för att nå fram
till sina förkunnelser i sina sista stora verk
och programskrifter. Om människan, som han
sjungit i sin vår, skapar allt, om intet är till
om det ej dyker upp i hennes själ, så får hon
ej glömma bort det största, det heligaste av
allt: att skapa vidare på det verk hon begynte
i tidernas paradisiska morgon, sin egen själs
odödlighet, sin tro på dem som dväljes över
stjärnornas värld, och i den meningen slutar
denne store skald och idealist sitt upprop
till mänskligheten att var och en, om
förtvivlad eller ej, måste skrida fram mot
världens mål som heter: glädje.
Franz W er f els hus pd Kreuzberg.
622
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
