Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien
Sigurd Curman i sitt ämbetsrum i Nationalmuseibyggnaden.
vetenskapliga publikationer och
skriftserier, upprätta specialinstitut eller att
grunda permanent arbetande kommissioner,
hade de en uppgift att fylla i modern tid,
Den hittillsvarande Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien hade visserligen en
del fonder, men dessa voro i stort sett
bundna vid arkeologiska,
kulturminnesvårdande och historiska uppgifter. Att mot
alla donationsbestämmelser fördela
fondernas avkastning på alla humanistiska
vetenskaper hade endast medfört en försämring.
Frågan om akademiens ombildande hade
emellertid kommit i ett nytt läge genom
det geniala uppslaget att utan tillskott
från statsverkets budget upprätta en
»Humanistisk fond». Idén härtill får
huvudsakligen tillskrivas Sigurd Curman. Sedan länge
hade nämligen de humanistiska
vetenskaperna varit styvmoderligt behandlade
beträffande möjligheten att erhålla understöd
för vetenskapliga forskningar, studieresor
och publikationer. Med en icke oberättigad
41—Ord och Bild, 45:e årg.
avund hade humanisterna jämfört sin
vanlottade ställning gentemot
naturvetenskapsmän och medicinare. I detta avseende hade
våra grannländer Danmark och Norge det
betydligt bättre ställt: det förra genom
Carlsberg- och Rask-örstedfonderna, det
senare genom »Instituttet for
sammenlignende kulturforskning». Den »Längmanska
kulturfonden» kunde på intet sätt
tillfredsställa de skriande behoven. Huru skulle man
emellertid finna medel härtill? Det visade
sig emellertid, att en oanad möjlighet stod
öppen. Inkomsterna av varje dragning å
penninglotterierna hade visserligen anslagits
till vissa kulturella och allmännyttiga
ändamål (teatrar, museer, filantropiska
inrättningar o. dyl.), men utöver dessa
kalkylerade inkomster tillkom en extra, nämligen
de aldrig uttagna vinsterna. Varför då
icke begära att dessa outtagna vinster
skulle tillfalla en humanistisk fond? För
staten innebar detta ingen uppoffring, ty
de kunde ändock ej inordnas bland stats-
641
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
