Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien. Några konturer ur dess 150-åriga historia. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf S chuck
fonden till de svenska kulturminnenas
skydd», som tillkom vid
Riksantikvarieämbetets 300-års jubileum 1930; den har
nu vuxit till 600,000 kr. Just den
omständigheten, att akademiens
verksamhet numera blivit alltmera känd och
uppskattad i vidare kretsar var måhända en
bidragande orsak till, att Akademien år
1930 fick mottaga en storslagen donation
av en industrimagnat, Daniel Engelke.
Denne testamenterade icke mindre än c:a
1,400,000 kr. till en fond, som
huvudsakligen skulle befrämja historisk och
arkeologisk forskning. I en tid då statsanslagen
i oroväckande grad började nedskäras, fick
akademien härigenom synnerligen välkomna
medel icke blott till sina vetenskapliga
forskningsuppgifter utan även till sina
publikationer och till inköp av medeltida
museiföremål.
överhuvud ha de senaste femton åren
haft karaktär av en genomgripande
omdaningsperiod. Vid sidan av Statens
Historiska Museum har organiserats ett särskilt
Riksantikvarieämbete, vars tjänstemän helt
få ägna sig åt den omfattande vården av
våra fasta fornlämningar samt av de
kyrkliga och profana byggnadsminnesmärkena.
1930-talets stora ekonomiska kris har
inneburit en enastående utvidgning av
ämbetets verksamhet. Då det gällde att anvisa
de växande skarorna av arbetslösa lämpliga
nödhjälpsarbeten, och helst sådana som
fordrade talrika dagsverken, kunde
Riksantikvarieämbetet lätt giva anvisningar
härpå. Många stora uppgifter, som eljest
fått vila, sattes nu i verket. Bohus stolta
ruiner befriades från sina rasmassor och
konserverades, Kalmar och Glimmingehus
slott återfingo sina forna vallgravar; för
att nu nämna några enstaka av de många
arbetena.
Under många år avslutade riksantikvarien
sin årsberättelse på högtidssammankomsten
med ett ’preterea censeo’: »Vi behöva en
ny museibyggnad». Denna välbefogade erin-
ran behöver nu icke längre repeteras. År
1929 lyckades Curman få regering och
riksdag att acceptera hans förslag, att
Statens Historiska Museum skulle förläggas
till förutv. Positionsartilleriets
kasernområde vid Storgatan. Den ståtliga av F. Blom
uppförda kasernbyggnaden skulle härvid
ombyggas till tjänstelokaler för akademien,
riksantikvarieämbetet och museipersonalen.
Bakom densamma skulle en särskild ny
museibyggnad uppföras. Visserligen
fördröjde några års ekonomisk världskris
byggets igångsättande, men 1933 lossnade isen.
Det är ännu för tidigt att yttra sig
om det blivande museets yttre och inre
gestaltning, men man vågar uttala sin
förvissning om, att det säkerligen kommer
att uppfylla högt ställda krav och
förväntningar.
Inför den genomgripande utveckling,
som Statens Historiska Museum och
Riksantikvarieämbetet nu började undergå,
kunde man fråga sig, om icke själva den
ärevördiga akademien behövde närmare
anpassas efter tidens krav. Med tanke på,
att Vetenskapsakademien utgjorde en
full-lödig representation för samtliga
matema-tiskt-naturvetenskapliga ämnen, låg tanken
nära till hands att ombilda och utvidga
Vitterhets Historie och Antikvitets
Akademien till en motsvarande humanistisk
akademi. Särskilt inom vissa
universitetskretsar i Uppsala och Lund började man
propagera härför. Men förutsättningar för
en dylik omorganisation saknades länge,
även om man med allt skäl kunde påpeka,
att de humanistiska vetenskaperna under
de senaste 80 åren genomgått en lika rikt
förgrenad specialisering som de
naturvetenskapliga. I själva verket tillhörde ju de
gamla »akademierna» ett förgånget skede i
lärdomshistorien, för så vitt man blott fäste
avseende vid deras enskilda eller offentliga
sammanträden. Endast för den händelse de
i likhet med de rika utländska akademierna
hade ekonomiska resurser att utgiva större
640
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
