Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Carl d’Unker. Av Eskil Cronlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eskil C r o ni un d
Carl d’Unker: Passlösa inför borgmästaren. 1857.
Nationalgalleriet, Berlin.
holmsluften kändes kvav för den unge
målaren, som under några år fått vistas
i en av konstlivets brännpunkter. I
Düsseldorf erbjöds han att fortsätta sina
studier i akademiens mästarklass men
föredrog att i det följande utbilda sig på
egen hand. Av betydelse för hans
konstnärliga utveckling blev bekantskapen med
schweizaren Benjamin Vautier, en tid hans
atelierkamrat. Under sin fortsatta
utveckling visar han sig såväl i motivval som
uppfattning stå nära en annan av det
düssel-dorfska genremåleriets stora mästare,
Ludwig Knaus, med vilken han även
upprepade gånger blivit jämförd.
Det skulle icke dröja länge innan d’Unker
fann sitt rätta område, men han var en
ständigt sökande konstnär och prövade
därför sin förmåga inom olika grenar av
genremåleriet. Vid sidan av de socialt
betonade skildringar ur samtidslivet, som
skulle bliva hans specialitet, behandlade
d’Unker vitt skilda ämnen: humoresker,
— »Flöjtblåsaren» från 1857 kunde varit
målad av Spitzweg —, Boudoarscener,
som den i färg delikata »I klädlogen» frår
samma år (Östergötlands museum,
Linköping), westfalisk bondegenre,
rokokomotiv.
Av genomgripande betydelse blevo de
studieresor, som d’Unker under åren 1856
och 1857 företog i Westfalen, Würtemberg,
Holland och Belgien. För en själsmålare
som d’Unker, en vaken iakttagare och
652
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
