Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Carl d’Unker. Av Eskil Cronlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl d’U nk er
Carl d’Unker: Konstberidaresällskap. 1857.
Göteborgs Konstmuseum.
skarpsynt människokännare blev
skildrandet av det omgivande livets företeelser
den huvudsakliga uppgiften. Under
studieresorna har han i sina skissböcker
samlat det mångskiftande typgalleri ur
alla samhällsklasser, som man återfinner i
hans samtidsskildringar — scener från
pantlånekontor, cirkusgarderober och
vänt-salar.
1856 valde konstnären för första gången
ett av de motiv, med vilka hans namn skulle
komma att bliva särskilt intimt
förknippat. Den åsyftade målningen,
»Taskspeler-skan» (ofullb. replik med förändringar i
Nationalmuseum), som sedermera inköptes
av Landes-Museum i Hannover, skildrar
en seen i ett lantligt värdshus.
Under-görerskan, med ett kålhuvud i den ena,
en hatt i den andra handen, har nyss
utfört ett lyckat trick inför den
lättrörda och okritiska hopen av lantliga
åskådare. Följande år målade d’Unker
»Ett konstberidaresällskap», en
komposition vilken liksom den nyssnämnda visar
hans frändskap med Knaus. Den figurrika
tavlan, i vilken d’Unker fick tillfälle att
briljera med sin karakteriseringsförmåga,
visar en interiör från det brokiga sällskapets
primitiva avklädningsrum. Föreställningen
skall strax börja, musikanterna gå redan
med sina instrument på ryggen upp mot
läktaren, artisterna lägga en sista hand vid
kostymering och sminkning, men Pierrot,
sällskapets komiker, har plötsligt angripits
av häftig tandvärk. En välvillig kamrat
räcker fram ett glas öl, direktören själv,
som ser ut som om han i första rummet
bävade för att föreställningen skulle bli
fiasko, har hällt upp tanddroppar i en sked,
under det att den vackra primadonnan
söker betvinga smärtan med ett
skälmaktigt leende. Detta är tavlans
huvudmotiv, en variation av det gamla temat:
Skratta, Pajazzo!
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
