Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Carl d’Unker. Av Eskil Cronlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Els k]i l Cronlund
Carl d’Unker: Väntsal vid en järnvägsstation. Tredje klassen. 1865.
Av Nationalmuseum deponerad hos Kungl. Järnvägsstyrelsen.
En tillfällighet gjorde att just denna
målning kom att förmedla bekantskapen
mellan d’Unker och en förmögen konstsamlare,
göteborgsgrosshandlaren Bengt Dahlgren.
Denne kom såsom uppdragsgivare att spela
en icke obetydlig roll i konstnärens liv,
och det är främst tack vare mecenaten
Dahlgren som ett par av våra största museer
nu äga åtskilliga av d’Unkers målningar.
Samma år, 1857, fullbordade d’Unker
ett annat av sina mer kända arbeten, »De
passlösa inför borgmästaren». Scenen, som
han åtskilliga gånger upprepat i
repliker av målningen, framställer en
gammal blind fiolspelare, som, ledsagad av en
ung flicka, blivit arresterad av en gendarm,
vilken nu avlägger rapport. Det är livets
mörkare sidor som konstnären i detta
liksom i flera andra av sina arbeten söker
skildra. Han gör det med både humor och
medkänsla och stundom med en tillsats
av bitter ironi. Här är t. ex. polisbetjänten,
redan medaljerad för nit och redlighet.
Han är anfådd av iver att få meddela sitt
lyckade kap. Men den gamle borgmästaren,
en man med hjärtat på rätta stället, är
ställd inför ett mänskligt drama, en
konflikt, som ej är lätt att lösa.
d’Unker var ett utanför den düsseldorfska
konstnärskretsen tämligen okänt namn,
när han år 1858 lika plötsligt som
fullständigt slog igenom som målare. Från och
med detta år blir han en av Düsseldorfs
mest omtalade konstnärer. Anledningen var
»Ett pantlånekontor», den kända
komposition med vilken konstnären deltog i den
internationella konstutställningen i
Amsterdam. Målningen väckte ofantlig
uppmärksamhet och blev den direkta
anledningen till att d’Unker kallades till ledamot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
