- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtiofemte årgången. 1936 /
656

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Carl d’Unker. Av Eskil Cronlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Eskil C ’r o n I u n d

ett lyckligt hemliv, var allmänt erkänd
som talangfull målare och älskvärd
människa och överhopades med beställningar
till höga priser. Det var alltså en i många
avseenden avundsvärd ställning som
d’Unker tycktes intaga, då han drabbades av
ett svårt lidande. Som tidigare är nämnt,
hade konstnären under kriget fått en blessyr
i högra armen, vilken emellertid som en
obetydlighet snart blivit läkt. År 1861
angreps han av värk i armen, benpipan
började växa ut, och trots upprepade
operationer blev armen slutligen obrukbar
till arbete.

Det vittnar om en ovanlig andlig
spänstighet, att d’Unker under dessa isynnerhet
för en målare så sorgliga omständigheter
ej tappade modet. Medveten om att hans
framtid som konstnär stod på spel, lärde
han sig måla med den vänstra handen.
Vid ett tillfälle 1863 berättar han i ett brev
till Alexander Rudbeck — i likhet med
Anders Koskull en av d’Unkers intimaste
vänner ur den düsseldorfska
konstnärskretsen — att hans arm är »så bra jag kan
begära det, men kommer jag troligen ej
att mer måla med den, ty efter hvad som
jag sett af min sista tafla (Replik 1863
av »Konstberidaresällskapet»), tror jag att
jag målar bättre med venstra, bredare
och flottare.»

Grosshandlare Dahlgren hade beställt
en något förändrad replik av
»Pantlånekontoret» (nu i Nationalmuseum), som blev
färdig 1859. Originalmålningen inköptes
av en herr Poppeldam i Amsterdam.
På uppdrag av denne utförde d’Unker 1860
ytterligare två arbeten, »Väntsal vid en
järnvägsstation. Första och andra klassen»
samt pendanten »Tredje klassen».
(Repliker med förändringar i Nationalmuseum,
deponerade i Kungl. Järnvägsstyrelsen).
I dessa målningar, hämtade ur en miljö
av aktuellt intresse, hade d’Unker
tillfälle att på ett mer osökt sätt än i
sina tidigare arbeten göra ett försök till

bred och realistisk samhällsskildring. Han
har med avsikt valt sådana ställen, där en
mängd olika människor för några korta
minuter förts samman, men där var och
en får sitt speciella öde avspeglat, har
sin givna roll att spela. I första klassens
väntsal rör sig mellan bord med vita
dukar en brokig samling människor av
skilda nationaliteter, eleganta herrar och
damer i resdräkter. Den i nygotik, med röda
väggar och gråmålad, hög panel inredda
lokalen bildar den yttre ramen kring dessa
resenärer, som alla söka döda tiden tills
nästa tåg skall avgå. I tredje klassens
väntsal är samlingen ännu brokigare. De
sorgklädda damerna — den yngre söker med
stilla åthävor trösta den förkrossade gamla
•— ha av en ödets nyck blivit ställda vid
sidan av en bullrande skara människor.
Den myndige lantmannen skrävlar för
den unge rekryten, som skall taga avsked
av sin fästmö, en gammal jude berättar
med livliga gester en historia för en
intresserat lyssnande positivspelare och en ung
matros, en enbent bokförsäljare ropar ut
sina varor, och en gendarm fasthåller en
individ med misstänkt utseende.

d’Unker hade genom sin långvariga
sjukdom även råkat i ekonomiska
bekymmer. På våren 1863 beställde grosshandlare
Dahlgren den följande år fullbordade »En
spelsal i Wiesbaden». d’Unker, som för
denna målning utlovades ett arvode av
icke mindre än 11000 riksdaler, skrev härom
till sin vän Rudbeck: »Således ser du min
vän att vår Herre som så länge pröfvat mig
med olyckor, dock kommer med hjelp.»

»Spelsalen», som konstnären själv
karakteriserat som sitt bästa arbete, blev
d’Unkers sista stora framgång. På utställningen
i Dublin sommaren 1865 ådrog den sig en
mycket smickrande uppmärksamhet och
blev av Times’ konstrecensent satt i
jämnhöjd med den berömde engelske
samtidsskildraren William Friths arbeten. Sällan
har väl också d’Unkers karakteriserings-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:05:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1936/0720.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free